Anna Hövenmark

Karl-Johan??, originally uploaded by anhov.

Är detta en Karl Johan svamp??

Igår kväll var maken och bjudna på ett 60-års kalas som gick av stapeln i Victoriafortet i Vuollerim. Det var ett mycket trevligt kalas, i en synnerligen ovanlig miljö. Jag har varit i fortet en gång tidigare men det var längesedan och de som jobbar med det nu har gjort underverk, skillnaden är märkbar och har gjort att det är riktigt trivsamt inne i förläggningen. man kan hyra in sig och ha konferenser eller bara få en liten rundtur – läckert. Jag hittade t.o.m. en liten morsenyckel:
Inte just precis denna – som vanligtvis finns på Kalmar Sjöfartsmuseum – men en likadan.

Dagens Nyheter har jag fortfarande inte fått – vet inte varför idag – men är inte förvånad….

Nej, det kom ingen DN idag men hörde på radion att det kom ingen till oss i norr överhuvudtaget så jag får se imorgon..

Jag har idag varit i Piteå på en begravning. Bengt Hurtig begravdes idag och det var en mycket fin begravning. Man använder ibland klyschan ”ljus och vacker” men här stämmer den verkligen. Det var en mycket ljus och vacker ceremoni med efterföljande minnesstund och även om jag inte kände honom så väl så gjorde de historier som berättades om honom och hans enormt kreativa liv att jag förstod vilken stor man han var.
Jonas Sjöstedt har skrivit om honom i sin blogg, och beskriver Bengt som en mycket varm och klok person och det framstod han som även för mig – de få gånger jag träffade honom.

I morse läste jag, i Kuriren, om (C):s 1:a namn på riksdagslistan och det var en sak som verkligen gjorde att adrenalinet sköt i höjden och det var hans svar på frågan om vad han tyckte om att USA övar bombfällning på Vidselbasen, han svarade: ”Jag tycker det är bra. Jag tror att det kan skapa jobb i Älvsbyn och Vidsel, det leder till övernattningar”.
Idag fick jag även ett samtal från en journalist som ställde samma fråga och en sak är helt klar – mitt svar var inte likadant som Franks!
Jag tycker det är förskräckligt att USA tränar bombfällning i vår kommun och jag skiter i om det skapar jobb i Älvsbyn eller Vidsel – det är hos OSS de far omkring. Det är i vår kommun de är – de startar och landar i Vidsel – resten görs i Jokkmokk och det tycker jag inte om. Jag tycker inte om att vi inte vet vad de har i sina plan, jag tycker inte om att en del politiker tycks tycka att det är en strålande idé att sälja ut vårt luftrum till utländska stater för att de ska komma hit och öva.
USA är ett rätt stort land – det måste finnas ställen de kan öva på hemma hos sig, vad skulle vi ha som de saknar? Mygg??
Sedan har vi ju den lilla detaljen att vi inte är med i Nato och att vi då upplåter vårt land till ett Natoland tycker jag är förkastligt.

Detta om detta, nu nåt annat;
Det kom ett erbjudande om att prenumerera på DN lördagar och söndagar. Eftersom jag vet att det inte fungerar här så svarade jag att jag var helt klart intresserad och efter ett tag ringer det upp en trevlig tjej som tycker att jag ska slå till. Jag förklarar att det inte är möjligt för oss att få tidningen på söndagen, då säger hon att vi då kan få även fredagens tidning för samma summa och då flyger den lede i mig – jag tackar ja, väl medveten om de svårigheter detta kommer att innebära….
Det ska bli oerhört spännande att få se om jag får tidningen i vår tidningslåda nr 60 som står efter väg 97. OM jag får det, då har det bara tagit tre veckor för dem att få till det och om det inte var för Sven H, vårt eminenta tidningsbud, då hade jag aldrig fått den annat än i posten vilket skulle ha resulterat i fredagens tidning på måndag och lör/sön på tisdag. Så håll tummarna – rapport kommer imorgon…

I fredags var maken och jag till Granuddens Skvaltkvarn för att titta på hur man malde kornmjöl förr i tiden och jag blev helt betagen i denna vackra plats:

Entusiasterna visade kvarnen, kokade kaffe, rökte fisk och annat som gjorde besöket trivsamt. Den absolut godaste rökta abborren som jag ätit fanns där.
Jag blev imponerad av kvarnen och kan inte låta bli att fundera på hur i hela friden de fick dit de gigantiska stenarna, och var kommer stenarna ifrån. Själva kvarnen ligger ju mitt i ödemarken:

Det borde rimligen ha funnits fler kvarnar i kommunen, rinnande vatten har (hade) vi gott om, fast det är nog så att de inte har blivit omhändertagna som denna som blev reparerad på 80-talet:

När vi var där var det gott om besökare och idag är sista dagen så om ni vill göra en trivsam utflykt – åk dit!

På kvällen när vi kom hem så plockade vi upp den första färskpotatisen, åt den tillsammans med salt smör och sill av olika slag – GUDAGOTT!!
Det finns nästan ingenting som slår smaken av alldeles färsk potatis med smör!

jag gillar verkligen mitt trädgårdsland och mitt lilla växthus. Jag är ingen duktig odlare men tycker att det är rogivande.
I år satte jag squash – en inne i växthuset och en ute i landet och döm om min förvåning när jag hittade denna ute i landet:

Jag blev mycket förvånad eftersom den inne i växthuset mest bara har producerat blad…Men ändå skoj att se att det gror och växer trots att jag tycker att sommarvädret inte har varit det allra bästa.
Tomaterna o gurkan inne i växthuset växer så det knakar och där har jag även olika chiliplantor som blommar för fullt.
Jag är ingen blomsterodlare utan gillar att odla det man kan äta så när vi var i Vuollerim och jag fick köpa fyra sparrisplantor så blir jag nästan lyrisk. Nu ligger de i en liten fyrkant i mitt land så får vi se om ett par år om det bidde nå’t.

Ett år lyckades jag faktiskt få tre majskolvar som vi kokade och åt – men då hade syster Brita drivit upp plantorna så de var i god form när jag fick dem – har inte lyckats själv efter det.

Jag började med ett mycket litet land för många år sedan – 1 x 1m – men nu har det blivit lite större samt att det fått ett litet växthus på sidan, och det finns ingenting som är så rogivande som att rensa ogräs och jag undrar om det är ett arv från förfäderna – att bli lycklig av att bära in något ätbart!

Nu är boet tomt:

De flyttstädade ordentligt tycker vi, helt otroligt så rent och fint det är inne i boet – lite skit i kanten bara.
Igår for sista ungen och vi har sett hur ungar och föräldrar spatserat på gården men idag ser man ingen alls.
Trist och tyst blev det fast samtidigt skönt eftersom vi återigen kan sitta på altanen och ha taxarna lösa på gården.

Endast två ungar kvar, jag undrar verkligen hur i hela friden de fått plats de sista dagarna när de var fem. Boet är ju pyttelitet och ungarna är så stora nu..

Föräldrarna står på backen och verkar locka på dem.

Vi ska strax åka bort o vara borta hela dagen så de lär vara borta när vi kommer hem och det är ju bra eftersom de nu får en dag fritt från taxar…

Nu har första ungen lämnat boet, ser lite förvirrad ut och påpekar för sina föräldrar att han/hon vill ha mat även om han/hon har råkat hamna utanför…

Våra taxar är sura eftersom vi inte släpper dem fria just nu, inte så länge ungarna är på backen för de kan inte riktigt flyga än, de tar sig upp på stenen men kommer inte iväg längre. Huvva, vilken omställning – legat tryggt i boet, blivit matat och omskött och sedan bara raskt ut i verkligheten!

I det lilla boet som jag berättat om i tidigare inlägg så har nu ungarna utvecklats ordentligt.
När jag satt vi köksbordet så såg det ut som om de var en jätteunge bakom de andra och jag fick då för mig att det hade kommit in en gökunge i boet. Maken betvivlade detta men det såg så knepigt ut så jag tvingade honom att ta fram stegen och kliva upp och titta efter.
Han är ju en snäll man, så han gjorde det – och tog med sig kameran.
Han kunde konstatera att det var 5 ungar – ingen gök, men eftersom boet är så litet så kliver de på varandra så då och då kommer en unge ovanpå de andra och ser då jättelik ut.
Ungarna låg alldeles stilla under tiden maken tittade på dem och så här ser de ut:

Jag kan lugna er – mamman kom tillbaka rätt fort efteråt – jag satt som klistrad för att kolla så vi inte hade skrämt bort henne.
Idag har de flaxat på ordentligt, för att testa vingarna kanske, så jag tror att de snart flyger iväg..
Kul har det varit att ha dem så nära ett tag.

Idag var vi till Ann Enbergs trädgård i Vuollerim – hennes trädgård är en av Lands Öppna Trädgårdar, så också Gunnel Gellerstedt / Bernt Öbergs trädgård men den hann vi inte till, tyvärr.
Jag blev alldeles lyrisk över hennes vackra trädgård och fick genast planer i skallen som involverar grävning….maken suckar!