Anna Hövenmark

Det verkar herr Björlund, herr Statsminister, herr Hägglund och fru Lööf tycka.

Jag lyssnade på delar av partiledardebatten där herr statsministern ansåg att Jonas Sjöstedt och hans (mitt) parti vill backa Sverige till en svunnen tid – sånt svammel!
Om man ser vad den borgerliga regeringen håller på mig så är det ju en återgång till det riktigt gamla, till tiden strax för eller mitt i 50-talet med taskigt socialt skyddsnät, privata apotek, skolor med muntliga studentexamen och bokstavsbetyg o.s.v..
Jag undrar om de tror att ingen i Sverige idag vet hur det var då? Visserligen föddes jag 1956, men jag kan läsa och jag minns slutet av 60-talet och framförallt hade jag föräldrar som gärna berättade hur det var – dessutom borgerliga föräldrar som borde ha gillat det..men som tyckte att förstatligandet av apoteken var en god idé. (De var apotekare..)
Jag tycker verkligen illa om att man monterar ner en välfärd som har varit och är bra för många människor till förmån för någonting som är bra för få och det bekymrar mig att svensken idag inte verkar tycka att det är något fel i det.
Det bekymrar mig oerhört att vi nu ska leva efter de gamla ordspråken:
- ensam är stark
- bra karl reder sig själv
- Själv göra, själv ha.
- Den enes död är den andres bröd.
- Den som ger sig in i leken, får leken tåla.
- När den rike magrar, dör den fattige.
- Det som inte dödar, härdar.
- Envar sin lyckas smed.
- Först till kvarn får först mala.
- Hungern är den bästa kryddan.

När det gäller privatiseringarna tycker jag man borde tänka på ordspråket: ”Sälj ägget – inte hönan” och när det gäller dagens politik:

…simpöl så mina taxar kan ha så här roligt:

Visserligen har vi en älv utanför fönstret men där är det ju kallt, tycker taxgrabbarna..

Har varit på en sparktur med taxarna och haft radion i hörlurarna för att kunna lyssna på Håkan Juholts presskonferens från Oskarshamn.
I går kväll när jag satt i bilen och hörde hur Carin Jämtin talade om för det samlade mediauppbådet så kändes det bra att det tydligt framkom att VU hade fortsatt förtroende för sin partiledare och jag tänkte att: det var väl skönt, att den samlade journalistkåren gick bet på scoopet om hans avgång.
På förmiddagen hör jag så att presskonferens är utlyst och ”alla som vet” säger att han kommer att meddela sin avgång.
Det är nu jag blir förvirrad, jag måste vara världens sämsta strateg för jag förstår faktiskt inte vad som hände!
Såhär funderar jag:
VU har inte alls något förtroende för Juholt, utan pressar karln i dagarna två för att få honom att avgå och lyckas med det men i något anfall av knepig logik så ska han få meddela detta själv dagen därpå. Tanken är kanske att det i betraktarens ögon ska se ut som om de hade ett gigantiskt förtroende men eftersom han värnar partiet så han har – efter en sömnlös natt – beslutat sig för att avgå ändå.
Men då hade han väl inte behövt lämna – om förtroendet var så stort?
Jag fattar inte, vad vann man med detta? Men som sagt – jag är värdelös på strategier…

Jag vill verkligen att Socialdemokraterna ska få tillbaka delar av sin forma glans, det är viktigt för att vi ska kunna byta regering 2014 men jag tror inte att det är Håkan Juholts fel att det ser ut som det gör. Det är något annat som måste till och det är socialdemokraterna som äger den frågan och inte media eller någon annan.
Detta kan hända vilket parti som helst och jag tror att alla partier har varit igenom samma sak, men den stora skillnaden som jag tycker jag ser nu är att media bevakar partierna på ett annat sätt idag än bara för några år sedan. Nu är det så ofantligt mycket mer intresse på personer och klart mindre på den politik som partierna ändå vill föra fram.
Sedan tror jag att rollen som partiledare är hiskeligt svår, att aldrig kunna vara privat, alltid bevakad och aldrig kunna röra sig fritt.
Jag kan t.ex. inte förstå varför Aftonbladet igår var helt säker på att vi läsare längtade efter att få se en smygtagen bild av en trött Håkan Juholt stående på sin balkong och dessutom ha den bilden på nästan en halv sida…

Såg på Skavlan i fredags och där sa Horace Engdahl att Tyskland är som ”ett Sverige för vuxna.” Han menade att de två samhällena är väldigt lika men att det naturligtvis finns skillnader och en av dessa var dagstidningarna. Han sa att de tyska tidningarna vänder sig till vuxna människor medan de svenska verkar vända sig till de inte särskilt vuxna. En tidning i Tyskland har inte glada färgbilder och de skriver långa och intressanta artiklar och inte en rätt harmlös sammanfattning som det görs i de svenska. Han menade också att de tyska tidningarna har större tilltro till sina läsares begåvning.
Om det stämmer vet jag inte, men jag har förmånen att arbeta ihop med en person från just Tyskland och det är mycket intressant att jämföra våra olika sätt att se på saker.
Hon är t.ex. fascinerad av att vi kan skicka ett sms med ett bilnummer och snabbt få reda på vem som äger bilen, hon tycker också att det är konstigt att vi inte verkar ha några som helst bekymmer med att folk kan se in i våra vardagsrum.
Jag har aldrig funderat på det men när hon sa det så inser jag ju att det faktiskt är så. Vi, här i vår kommun i alla fall, har inga problem med det – vi har nästan aldrig gardiner för vår fönster, utom sovrumsfönstret då, vi har inte så stora problem med att folk kan se in när de går förbi.

Men, tänker jag, det är kanske den öppenheten som gör att vi har en rätt fredlig historia, Hitler kanske inte hade kunnat bo här?
Jag gillar den sociala kontroll som det innebär att grannen reagerar på att det är jag, och inte maken, som kör snöslungan eftersom han direkt skulle komma och hjälpa mig om det hände nåt – med det förstår ni att jag inte kör den ofta…
Men visst kan denna kontroll upplevas besvärande om man är mån om sitt privata eller helt enkelt inte är van vid vårt, kanske påträngande, intresse som vi har av varandra.
När vi flyttade hit var maken alldeles förvånad över att han inte behövde visa legitimation när han skulle ta ut pengar. De visste precis vem han var och hur han hamnat här, men han kommer själv från en mindre ort i Småland och acklimatiserade sig fort.

I veckan fick jag vara med på högstadiet och prata om miljöfrågor i ett projekt som heter Futurize och som är ett skolprojekt som handlar om energi- och klimatfrågor.
Det var riktigt skojigt och jag lärde mig en hel del av dessa unga som har många tankar.

Däremot hade några av grabbarna och jag lite olika syn på frågan: Vad händer om bensin/dieselpriset stiger avsevärt?
KATASTROF – svarade de flesta killarna i klasserna 6 till 9 – då har vi inte råd att köra snöskoter…
Att man kanske skulle kunna köra skotrarna på annat än bensin fanns liksom inte i dessa grabbars sinnevärld. Jo, det var bara grabbar som resonerade så – tjejerna hade en helt annan inställning och kunde se det positiva i att ha höga priser, att man då kanske skapade andra alternativ.

När jag var i Uppsala på V:s kongress så pratade jag med någon om snöskotrar, personen frågade om vi hade någon och jag svarade nej. Personen vickade lite på huvudet, såg förstående ut och sa någonting om att det förstod hon, sånt miljöförstörande verktyg kunde man inte ha. Jag tror hon blev lite förvånad när jag sa att jag absolut inte hade något emot snöskotrarna utan att jag faktiskt var MYCKET förtjust i skoterspår:

Jag är så förtjust i dem eftersom dessa spår gör att jag kan ta mig ut i skogen trots att det är flera meter snö. Skoterspåren är alldeles utmärkt att åka skidor på eller att, som jag, promenera på och om inte de fanns skulle jag inte alls ta mig ut i skogen på samma sätt under vintertiden.

Sedan håller jag naturligtvis med om att det vore bättre om de kördes på rapsolja men dit kommer vi, det utvecklas andra bränsleformer även för detta och ju snabbare vi lär oss att köra bilar med annat än bensin, ju snabbare blir det bättre drivmedel även för skotrarna.

Eftersom jag har ett stort intresse för miljöfrågor så tror ofta människor att jag inte gillar snöskotrar, vilket jag härmed förnekar!

Jag gillar inte att köra på en själv men som sagt – jag är himla glad över att andra gör det eftersom det gör mitt skogsliv lättare – plus att när en tax rymde efter ett gäng renar ifjol kom snälla grannen till undsättning och hämtade mig och den trötta taxen så vi kom hem fort och lätt.

Som avslutning på denna betraktelse kan ni lyssna på en av mina favoriter ”Den närsynta bofinken Knut” med Eva Rydberg som jag tycker är jätteskojig, det är bara ljud – tyvärr inga bilder från själva revyn:

Kom hem efter kongressen sent igår kväll. Månen lyste över den vita snön och det var -20 grader, en ordentlig kontrast till Uppsala.
Jag känner mig mycket nöjd efter denna kongress. Det har varit en bra kongress och även om jag ibland blev lite trött på halleluja-känslan vid pläderingarna inför partiledarvalet så gjorde inte det att jag skulle känna mig missnöjd..

HÄR kan ni lyssna på vår nye partiledare Jonas Sjöstedts fina ”linjetal”.

Där kan ni även hitta Lasse O:s debut som ståuppkomiker. Han var riktigt rolig – iofs har jag ju vetat att han har stor och varm humor men dessa talanger har vi kanske inte sett tidigare.

Många bra beslut togs, och många bra anföranden hölls och om ni vill veta hur de lät, eller läsa protokoll eller veta någonting annat som hände så klickar ni HÄR.
Under rubriken ”för nedladdning” så hittar ni protokoll från kongressen, de läggs ut efter hand de blivit justerade.

Personligen så har jag återgått till jobbet – även om det var med en lite ”bakfyllekänsla”, huvudet fullt av alla intryck så mina arbetskamrater lät mig ägna mig åt lite mekaniskt arbete idag och jag behövde inte tänka så mycket. Men imorgon är allt som vanligt.
Vi har inte så lång tid kvar till dess att vår konferens ”Jokkmokk Winter Conference” har startat och det är riktigt roligt att vi nu har en kölista av folk som vill komma. Det är helt fantastiskt och det hade vi kanske inte trott för fem år sedan när vi startade.
Efter konferensen så är det då dags för Jokkmokks Vintermarknad som föregåtts av den historiska som är samtidigt som konferensen.
Efter marknaden så går vi mot ljusare tider, för så är tideräkningen här hos oss.

Jag var lite ”ledig” idag under kongressens dag 3 då inga motioner av mitt ansvarsområde skulle behandlas. Därför passade jag på att gå och lyssna på ett himla intressant seminarium som hälls av en genusforskare som heter Anneli Häyrén Weinerstål vid Uppsala Universitet. Hon pratade om att göra kön. Först hängde jag inte med på resonemanget men efter en stund insåg jag att det är ju naturligtvis helt självklart. Vi gör kön hela livet och vi börjar jäkligt tidigt. Vi gör kön genom att klä den lilla flickan i rosa och den lilla pojken i blått. Vi gör kön när vi säger beskriver hur en del arbetsuppgifter ska se ut och vi gör kön när vi delar på arbetet hemmavid.

Ett sånt jäkla bra sätt att beskriva det på!

Hon har forskat specifikt på arbetsplatser/organisationer och därför handlade det om just det området.

Hon beskrev hur män beter sig homosocialt och kvinnor heterosocialt – alltså män vill gärna hålla sig till män och det vill kvinnor också – eftersom det är där resurserna finns.

Jag undrade VARFÖR vi gör det, handlar det om makt eller…? Hon svarade att det handlade bl.a. om resurser och framförallt handlar det om att minska osäkerhet – ångestreducering eftersom vi gärna vill hålla oss till det vi känner igen. Hon menade att LAS (Lagen om Anställningsskydd) är oerhört viktig för jämställdheten. Om vi känner oss trygg i situationer/anställningar så vågar vi också ta plats.

Jag har aldrig tidigare sett det riktigt så specifikt, men så är det naturligtvis.

Förövrigt så har Lasse Ohly blivit avtackad, av Kalle Larsson, på ett ett väldans fint sätt – inte ett öga var torrt. Han blev också avtackad med en lite ovanlig beskrivning av sitt arbete – nämligen den beskrivning som Birger Schlaug har skrivit i sin blogg. Hur kul är inte det? Jag tycker också att den beskrivningen av Lasses insats till fullo stämmer.

Jag kommer att sakna Lasse i Partistyrelsen, jag tycker han är en klok och varm person som alltid har hjärtat ordentligt till vänster. Vi har väl inte alltid varit överens men med Lasse har alltid debatten varit respektfull. Han sitter ju kvar i riksdagen mandatperioden ut – klokt att liksom ”fasa ut” sig tror jag.  Annars kanske politikabstinensen skulle blivit för stor.

Här nedan kan ni se avtackningen.

Skulle naturligtvis skrivit redan igår kväll, men jag var för trött.

Andra dagens kongress innehöll även den en viss spänning. Ny partiledare och ny partistyrelse skulle väljas.

Det blev också valt!

Jonas Sjöstedt blev vald med en stor majoritet. Han kommer att göra ett bra jobb!

Stor debatt om strategidokument och partiprogram och det är så roligt att se hur många kloka medlemmar vårt parti har – och framförallt blir jag lycklig av den entusiasm som jag ser hos ombud och andra och blir så imponerad av deras  arbete med att läsa motioner och motionssvar och formulera tankar kring dessa.

Partistyrelse har också blivit vald. Personligen fick jag sitta kvar och jag är både glad och tacksam över det förtroendet. Att få sitta i partistyrelsen är det bästa uppdrag man kan ha, det är intressant, lärorikt och ansvarsfullt. Däremot blev jag lite konfunderad över hur vi pläderar för varandra – lite för mycket halleluja för min smak, men det kanske bara är jag som reagerar på det sättet..

Idag fortsätter debatten om A-motioner block två som handlar om allt från särskolor till om avskrivning av studielån o.s.v.  Över hundra talare om alla dessa ämnen.

Val som ska göras idag är ersättare till partistyrelsen och val av programkommission.

Spännande värre – en helt suverän kongress!

Ni som finns på twitter och är intresserade kan följa kongressen på #vkongress, fast det hade ni ju säkert järnkoll på redan….

Sitter nu, rätt trött i huvudet och lyssnar på debatten kring strategidokumentet. Mycket intressant och jag blir så glad av alla engagerade talare.

Vi har nyss avslutat debatt och omröstning om en del av stadgefrågorna, de som bl.a. handlat om hur många partiledare vi ska ha. Det var en tuff debatt med mycket goda argument från båda håll.

Jag har ju tidigare skrivit att jag inte är för att ha två partiledamöter så det tänker jag inte ge mig in i igen. Jag har inte ändrat mig.

Beslutet blev att vi ska fortsatt ha en partiledare – med röstsiffrorna 115 – 108 och en avstod (om jag kommer ihåg rätt). Rätt tajt onekligen.

Diskussionerna kommer att fortsätta – så fortsättning följer säkert vid nästa kongress eftersom det är tredje kongressen som frågan är upp i.

Media har varit väldigt intresserad när det gällt denna fråga men nu när debatten börjar handla om det som är riktigt viktigt – politiken – då ser jag dem inte inne i kongresslokalen, även om jag tror de finns utanför.

Lars Ohly häll ett mycket bra tal som ni kan läsa HÄR – där hittar ni även Kalles inledning till stadgefrågorna.

Slut för idag – återkommer imorgon.

Sitter faktiskt just nu på ett flygplan – Norwegian har trådlöst internet på sina plan och som varande den genuina tekniknörden blir jag lycklig när jag kan komma ut på internet även om jag råkar sitta 10.000 meter upp i luften.

Tekniken går verkligen framåt.

När jag började arbeta som telegrafist på 80-talet kunde man ringa från flygplan via Stockholm Radio, det var dyrt men det gick. Men det behövdes en hel del handpåläggning av personal både ombord på planet och på Stockholm Radio. Nu sitter jag, helt obehindrat och surfar på nätet… Detta måste vara en ordentlig konkurrensfördel för Norwegian, jag tror inte SAS alls är på banan. Såg förresten att man kan ladda ner en app till mobiltelefonen och även ringa ombord på dessa plan idag.

Under min tid till sjöss så kom Maritexen, den marina telexen och det var ytterligt avancerat då – så småningom kom ju satelliten och numera ringer du ju lika oberört från en båt mitt i Atlanten som hemifrån.  Lite trist tycker jag, det blir ju liksom ingen grej med att vara långt borta om det låter som om jag sitter hos grannen när jag ringer hem. Då var det roligare att veva på lite rattar och det brusade lite i luren…eller när jag fick använda morsealfabetet…

Anledningen till att jag sitter här på planet är att jag är på väg till Vänsterpartiets kongress i Uppsala, fler av de som tillhör Norrbottensdelegationen är på samma plan och jag tror vi är lika entusiastiska allihop. Det är något särskilt med kongress! Desl är det så skojigt att träffa alla vänsterpartister men sedan är debatterna så fantastiska! I år tror jag också att det blir lite extra debattglädje eftersom det aviserats att många vill ha ett delat partiledarskap. Jag tillhör ju dem som inte vill det av olika anledningar och denna ståndpunkt lär jag få försvara många gånger – jättekul!

Vi ska hålla på ända till söndag och då lär vi alla vara trötta – men jag hoppas innerligt att vi är nöjda – oavsett om man fått igenom sina egna förslag eller inte!