Anna Hövenmark

Idag på lunchen så frågade överjägmästarinnan om vi hade läst Egalias Döttrar och det har jag.
Det är en bok, skriven 1977 och kom ut i Sverige 1980. Den är skriven av Gerd Brantenberg som är en norsk författare och den översattes av Ebba Witt-Brattström. Det är en skojig bok som sätter världen upp och ner och även om jag skriver skojig så menar jag skojig men med bismak.
Om man läser om boken på Wikipedia så står det att boken handlar om:

”I Egalias döttrar berättas historien om pojken Petronius som växer upp i staden Egalsund i landet Egalia. Där kvinnorna på morgonen läser tidningen, pussar mannen på kinden och går till jobbet, medan männen oroar sig över barn, hem och huruvida de kommer ha råd med en ny särk till sin frus nästa firmafest.

Den unge Petronius högsta dröm är att få bli sjökvinna. Tanken om äkta kärlek och en kvinna som tar hand om honom svävar i bakhuvudet men främst lockar havet. Egalias döttrar är en roman om hur Petronius bryter sig loss från de rådande kvinnonormerna, går med i en maskuliniströrelse och försöker skapa ett nytt samhälle där alla är lika värda.”

Jag minns boken som lätt provocerande och som lite befängd – tills jag insåg att det är så det är nu, hos oss fast tvärtom.
Jag hittade några recensioner av boken som ni kan läsa om ni klickar HÄR.
För övrigt tycker jag ni ska läsa den.

Fast i detta fall så är det orden som gör bilden…

Ikväll har (V)i haft ett litet möte och vi pratade bl.a. om denna bild och jag känner att jag vill delge er den. Den är gjord av H-G Wikström som är en mycket saknad medlem i vårt parti. Han avled efter en olycka 2008. Jag fick mig berättat att han hade hjälp av sin dotter med bilden.
Bilden har använts i vårt lokala valprogram så länge som jag varit med i alla fall.

Visst är den fin?

Bara några veckor kvar till valet och det är verkligen stressigt. Det blir alldeles särskilt stressigt för mig, eftersom jag verkligen inte gillar valrörelsen – som jag ju skrivit tidigare men jag vill hålla på med politik och då är det ju bara att gilla läget.

Idag fick jag åka till Luleå för att presentera den rödgröna regeringsplattformen, tillsammans med S och Mp – och det är inte något problem eftersom jag tycker den är mycket bra.
Kurirens ledarskribent undrade om jag inte hade problem med att försvara plattformen i en kommun där (V)i samarbetar med partier från det borgerliga blocket. Jag har inga problem med det alls, lika lite som jag hade problem med det inför förra valet.
När jag hör en del frågor om samarbetet, både det kommunala och det på riks, så börjar jag undra om journalister är ett särdeles ensamt folk som inte behöver samarbeta eller samverka med andra människor eftersom de verkar ha mycket svårt att förstå att allt samarbete, all samverkan bygger på tillit, förmåga att kompromissa så att alla blir hyfsat nöjd och att kunna försvara och leva med resultatet. Man lyckas inte alltid men man går onekligen framåt.

Nå, detta var inte vad jag hade tänkt att ägna dagen åt.
Jag hade tänkt att bl.a. vara med på redaktionsrådsmötet om vad Jokkmokksmagasinet ska handla om men det fick jag lämna åt andra.
Positivt var dock att jag fick med mig våra valsedlar till Jokkmokk.

På morgonen – innan jag åkte – hann jag i alla fall med att vara tillsammans med 10 elever och deras hundar för att visa dem hur man lägger ett spår. Inte ett viltspår utan ett bruksspår, alltså de ska spåra sin matte/husse.
Ungarna var duktiga med sina hundar och hundarna hade roligt – det syntes.

Ikväll har jag lagt ut ett spår inför tävlingarna på söndag och det var ljuvligt i skogen. Den där höga klara luften som jag är så förtjust i och skogen börjar bli mycket vacker med höstfärgerna som börjar att komma.

Rubriken skriver jag eftersom vi har nu återgått i den politiska arbetsordningen och haft höstens första arbetsutskott för kommunstyrelsen. Det är det sista innan valet och därigen också kanske rätt stillsamt. Men på själva kommunstyrelsen den 13 september kan det ju hetta till om man som parti vill markera både det ena och det andra.

Det vi bl.a. fick information om var att avtal med OpenNet nu är påskrivet och att det innebär att det kommer flera nya operatörer i vårt fibernät. Mer info om detta kan ni hitta på jokknet.se

Höstmarknaden har kommit och farit och det var mycket trevligt i den lilla politikerstumpen där partierna stod. Det gladde mig att även Kristdemokraterna orkade stå en dag i alla fall, och det kanske kan tyckas märkligt – att jag tycker så – men det gör jag eftersom den politiska debatten blir mycket mer levande med fler partier som deltar i den. Det vore trist med ett fullmäktige som bara innehöll exempelvis de rödgröna blocket och inte en enda politiker från ”andra sidan”. Det är olikheterna som för oss framåt – det är jag helt övertygad om.

Igår fick vi ett riktigt glädjebesked, av en (C)enterpartist, men bra ändå. Regeringen har bestämt att det arbete som Laponiaprocessen lagt fram om förvaltningen av världsarvet – det godkänns rakt av och finansieringen är därmed klar! Nu är det bara att tuta och köra och en sak är helt klar – spännande blir det!
En lokal förvaltning kommer det att bli och det kommer att bli spännande informationsplatser i Porjus, Kvikkjokk och på Ajtte. Naturum kommer att byggas i Stora Sjöfallet och överhuvudtaget kommer det att märkas. Nu ligger det på oss att det ska bli så bra som det bara går!

Jag hade väl tyckt att det hade varit trevligt om miljöministern hade befunnit sig i Jokkmokk eller Gällivare när han gav beskedet men jag får inte surna till bara för det..

Dagen igår tillbringades på Höstmarknaden i (V)-tältet och det är verkligen trevligt att resonera med alla trevliga människor som passerar.
Idag fortsatte det och marknaden kommer ju att vara även imorgon.
Så välkommen till (V)-tältet, ta en gräddkola, drick en kopp kaffe och resonera om politik!

Val 2010, originally uploaded by anhov.

Lite regn men varm o gott tillsammans med Ung Vänster!

Imorse var jag och klippte mig, hos KlippSiv som vanligt, och hos henne pratar man om både ditten och datten och idag kom vi att prata om huliganer. Fråga mig inte hur vi hamnade där, men det gjorde vi. Hon hade sett på TV om ett gäng ungdomar som bränt ner och förstört någonting, jag kommer inte riktigt ihåg vad, men tydligen hade dessa unga vilsna själar pratat om att de gjorde det för att få respekt.
Detta hade i sin tur gjort att en gemensam vän till oss – kallad jägmästarinnan i det gäng som jag brukar äta lunch med – hade sagt att: ”min rädsla kan de få – men min respekt, den ska de förtjäna”
Det sätter ju hela problemet på sin spets, för jag håller med. Respekt förtjänar man, precis som ett förtroende men jag tror att vi lägger olika betydelser i orden, värderar orden olika. Respekt för mig som 54-åring kanske inte alls betyder samma sak för en 25-åring och då är det inte underligt att vi inte förstår varandra.

Senare denna dag var jag på en föreläsning med Renata Chlumska och det var en föreläsning som hette duga. Jag blev djupt imponerad av denna kvinna och hennes eskapader och även om jag faktiskt inte förstår varför man vill utsätta sig för denna fysiska påfrestning (jag är nämligen lite lat själv..) så förstår jag ändå utmaningen (herrejesses, jag blev politiker..) och hon sa en annan klok sak: ” det är inget misslyckande att misslyckas med ett försök – det är däremot ett misslyckande att inte försöka alls”!
Detta ska jag bära med mig!

Efter det satte en glad V:are, maken och jag (som naturligtvis också är glada V:are) upp vårt fina tält på marknadsplatsen i Jokkmokk för att möta väljare under Jokkmokks Höstmarknad som startar imorgon klockan 10.
Denna marknad drivs av JSK (Jokkmokks Skid Klubb) som på detta sätt finansierar sina aktiviteter och det är 31:a gången marknaden går av stapeln. Man kan kanske tycka att det är knepigt att man måste betala för att komma in på marknaden men eftersom pengarna går direkt till JSK – utan mellanhänder – så tycker jag det är helt ok!

Så välkommen till Jokkmokk och fröjdas på Höstmarknaden med start imorgon!

I helgen som var så hade maken och jag besök av en gammal ungdomskamrat och hennes man, det var så himla skojigt och jag fick ett helt gäng med böcker, novellsamling av enbart ryska författare. Samt en gammaldags LP, med tysk arbetarmusik. Både bok och platta från det glada 70-talet. Novellerna kommer jag att läsa med förtjusning men de tyska arbetarsångerna kanske inte kommer att bli så flitigt spelade, min tyska är fullständigt värdelös – men skojigare present var det längesedan jag fick.
Eftersom jag tillbringat en del av mitt liv någon annanstans än Jokkmokk så har jag tappat bort en hel del gamla kompisar och då är det extra roligt att hitta tillbaka till en och annan.

På lördagen var jag i Gällivare för att vara med på Vänsterpartiets valupptakt och det var också himla skoj. Vänsterpartiet i Gällivare bjuder alltid på ”Valfläsk” som grillas på plats, och nu var det extra gott – välsaltat och välgrillat! Strålande idé tycker jag.
Tillsammans med mig var bl.a. Lena Tjäder från Ung Vänster/Norrbotten, hon höll en fantastiskt tal som gör att jag blir alldeles glad – det finns hopp om framtiden med unga människor som engagerar sig!

Idag känner jag verkligen att vardagen är i full gång, dagen har ägnats åt kultur, samtal med anställda, fastighetsfrågor och skyddskommitté. Alltså en dag som visar varför detta uppdrag är så himla kul och spännande. Jag får vara delaktig i massor med saker – samtidigt!

Hör på (M):s partisekreterare i radion som menar att deras försprång handlar om att medborgarna ”inte vill ha en bidragspolitik” – återigen blir jag fascinerad av språkbruket – vad menar han – egentligen? Att alla som har/hade sjukpenning, A-kassa osv fick dessa utan att vara berättigad till dem? Att de som behöver stöd från samhället egentligen inte alls ska ha det?
”Bidragspolitik” – vad säger det ordet – eller rättare sagt – vad vill (M):s partisekreterare att det ska säga oss?

Man kan säga vad man vill om den mannen – men skicklig på att använda ord – DET är han.

Jag har tidigare skrivit om en ledare i DN som jag tycker är så bra, som visar just på detta användande av språket.
Ledarskribenten menar att detta att prata om ”välfärdens kärna” är ett sätt att förvilla oss. Välfärdens Kärna är det hårda, oätlig längst in!
Det är inte det goda fruktköttet utan bara det som blir kvar när allt annat är bortskalat.
Då blir skribentens fråga: vill vi verkligen ha Välfärdens Kärna?
NEJ, säger i alla fall jag – det vill vi inte – vi vill ha hela frukten, med det goda och fiberrika köttet – ja, till och med skalet kan vi använda därför att i detta fruktkött och skal finns de nyttigheter som vi behöver för att leva!

Jag hittade en bild på facebook, som jag har fått lov att använda och den säger en hel del. I ett ojämlikt samhälle mår ingen bra, vilket beskrivs i boken ”Jämlikhetsanden” av två engelska forskare – det vore kanske en bok för (M)s partisekreterare att läsa:

Idag började återigen fredagsmorgonfikat på Strukturum. Jokkmokk Kommuns näringslivsbolag – alltså inte enbart organisationens bolag – utan hela kommunens. Bolaget ägs av Jokkmokks kommun, Vattenfall AB, Företagarna i Jokkmokk och Sparbanken Nords Näringslivsstiftelse – 25% var.
Dessa morgonmöten är mycket bra och informativa men också en mötesplats för våra olika världar.
I kommunen har vi fantastiska företagare, de stretar på och tillför kommunen mer än vad de egentligen förstår. Det var någon som sa idag att företagarna gör bra reklam till att vara just företagare och det är nog det som gör att vi får många nya företag. De som vill starta företag får goda vibrationer från de som redan är företagare.

Sedan finns det naturligtvis avarter även där – som t.ex. den företagaren som glatt informerade en grupp människor, där även jag och kommunchefen ingick, att han minsann inte hade svårt att sova om hans företag gjorde att kommunen förlorade några hundratusen. Kommunchefen och jag hickade till, reflekterade sedan att vi nog tyckte det var en märklig inställning. Några hundratusen kan vara det som behövs för att få två händer i vården..eller en lärare..
MEN gudskelov så är det undantaget som bekräftar regeln! Jag upplever att våra företag är väldigt öppna och inte tycker det är konstigt att ta en debatt med oss politiker och det märks tydligt i de politikerträffar som organisationen Företagarna anordnar ett par gånger per år.

Förövrigt ska jag strax på ett möte om vårt bredband – som vi fått klagomål på – inte själva bredbandet, det är det inget fel på, men däremot har uppkopplingen inte riktigt fungerat som den ska. mer om detta senare.