Idag känns det som om jag har pratat oabrutet i 8 timmar och jag har en lätt huvudvärk. Rollen som kommunalråd är svår, idag kom det en äldre man som var bekymrad över sin vattenkonsumtion i sitt lilla hus. Jag, som politiker, kan inte göra så mycket åt det annat än att vidarebefodra ärendet till vederbörande tjänsteman men samtidigt känns det inte heller bra. Jag har haft mycket med äldre människor att göra på mitt jobb på Försäkringskassan och något jag lärt mig är att man måste ta sig tid att lyssna, i alla fall ett tag.

Det kan inte vara lätt att vara äldre idag - att få tag på en myndighet eller liknande per telefon är ju närmast omöjligt för oss som är hyfsat unga så hur ska inte detta evinnerliga knappande te sig för de äldre. Så det kanske är lättare att ta sparken till kommunhuset och ta ett snack med kommunalrådet.
Min gamla faster Stina, som bor i Vilhelmina, var den som först gjorde mig uppmärksam på detta när hon var här och hälsade på oss. Hon skulle åka hem och sätter sig vid telefonen och ringer det nummer hon kan utantill - det till kommunalkontoret - och ber att någon där ska se till att hennes spark är på busstationen när hon kommer fram! Om inte någon där skulle kunna ordna detta begär hon glatt att de ska ringa till “han Evert” så han fixar detta. Behöver det sägas att sparken fanns på busstationen när hon kom fram!!