Eftersom Andreas bad att jag skulle lägga in mitt tal och mitt invigningstal faktiskt var väldigt kort så gör jag gärna det. MEN talet jag skrev blev inte riktigt detsamma som jag sa eftersom jag har en tendens att ändra lite på ordföljden medan jag pratar, men andemeningen och innehållet är samma. Eftersom mitt ego fick en kick av att någon ville se mitt tal så lägger jag även in en bild när jag håller det. Jag lägger också in en bild av “Den historiska marknadens budbärare”.

Mitt tal:

“När jag var liten bodde jag på andra våningen i det gamla Apotekshuset.
Det gjorde att jag onekligen, som barn, hade mycket nära till marknadsområdet.

Mitt tidigaste marknadsminne var när jag var en fyra- fem år så fanns bredvid huset en korghandlare från Småland (jag tror själva företaget finns kvar än i dag). Denna korghandlare hade en otroligt vacker stol med tillhörande bord. Stolen var ljusblå med en vacker blomma på sitsen. Bordet var jag inte så intresserad av men STOLEN. Den var så vacker att jag tog helt sonika hem den. Gudskelov så såg en av mina föräldrars gäster detta och betalade stol och bord och gav mig i marknadspresent.
Denna stol levde länge i mitt rum och jag kan fortfarande – 45 år senare – tänka på den med värme. Bordet däremot har jag inget minne av alls.

Sedan dess har minnena lagts på hög. Jag hoppas innerligt att många fler minnen ska få plats i min hjärnas mappsystem och framförallt hoppas jag att många fler ska ha möjlighet att få lagra sina minnen från marknaden.

Enligt mitt sett att se så bor vi i den vackraste kommunen i världen och fortfarande enligt mitt sätt att se så är vår kommun Jokkmokk den plats som den övriga världen kretsar kring. Mitt jobb som kommunalråd är att få alla andra att förstå detta och jag tror att vi är på god väg att lyckas!”