Vad kan det vara? Jo, mina arbetskamrater på Försäkringskassan och jag brukar ha ett rejält kalas då och då och alltid på vintern. Oftast har dessa kalas förevarit i det lilla kalashuset i Mattisudden (= den lilla gäststugan på makens o min tomt). I fredags hade vi en sådan afton och det var jättetrevligt. Speciellt inbjuden var en kollega som gick i pension för flera år sedan och som fortfarande är saknad och en kollega från Luleå. Vi har alltid bjudit in vår manlige chef men han har aldrig varit med - därav namnet “Häxafton”. Vi förstår honom, han skulle nog inte trivas i denna kalasmiljö.
Den första gången vi hade detta kalas höll vi igång till klockan fyra på morgonen men med åren har vi slutat tidigare och tidigare, i år åkte de sista vid ett-tiden. Jag undrar om det har med vår stigande ålder att göra???
Nå, denna fredag blev det lite av ett gravöl - som jag har skrivit tidigare så splittras vår lilla grupp. En börjar jobba i Luleå imorgon, två börjar troligen i Gällivare inom kort, två blir kvar i Jokkmokk och jag finns visserligen än så länge i samma hus men delar inte vardagen med dem längre.
Jag kommer att sakna hela gänget för det har varit en fantastisk grupp och det kan man se på vårt sjuktal. Vi har inte haft många sjukdagar på denna arbetsplats genom åren. Naturligtvis har även vi däckats av sjukdomar som förkylning, magsjuka osv men eftersom det alltid har varit roligt att gå till jobbet så har, i alla fall jag, hellre gått på jobbet än stannat hemma och det beror till MYCKET stor del på mina arbetskamrater.
Så - Margot, lycka till i Luleå. Britte och Catrina - ha det bra i Gällivare och Elsy och Karin - kämpa på i Jokkmokk, jag kommer och fikar med jämna mellanrum.