Va, säger alla som känner mig, vad kan ha hänt!!!
Jo, maken och jag tog en sparktur efter älvkanten tillsammans med våra två taxar. Plötsligt ser vi hur den äldre sätter ner nosen i backen och upp med svansen. Vi hinner inte reagera förrän båda våra taxar far iväg som ett brunt streck och då vet vi att det är kört!
Vi trodde vi var säkra på älven men tydligen har rådjuren gått över på isen och det räcker för våra små. Maken for hem efter bilen och jag följde spåren. Gudskelov var det inte skare och våra kortbenta vänner klarade inte av att följa efter rådjuren så långt. Dessutom såg man på spåren att rådjuren lurat skjortan av den ena, den unga, av våra taxar genom att hoppa och svänga samtidigt.
Så nu blir det koppel även på älven! Vi har god uppsikt över våra hundar och de är faktiskt rätt väluppfostade men det finns ingen tax i världen som motstår ett rådjursspår…..
Rubriken beror alltså på att när jag ser mina taxar dra iväg så känns det verkligen som om jag aldrig mer kommer att köpa en tax - men det har jag också sagt om alla de tidigare taxar jag haft….

Så nu är våra grabbar trötta - som synes.

Annars har det varit lungt idag - min kalender blev plötsligt tom - ett planerat möte blev inställt - så jag tog chansen och har idag varit ledig. Vilken LYX! Men ljuvligt! Till mitt försvar kan sägas att jag inte kommer att vara riktig ledig under kommande helg….