När jag for ner till Stockholm var tåget 3,5 timmar försenat, när jag for hem idag lämnade tåget Stockholm Central mer än 1 timme senare än vad det skulle.

Jag blir verkligen irriterad – särskilt när vagnen luktar pyton och jag inte tycker att jag får det jag betalar för. Det kostar massor med pengar att åka tåg och det är verkligen inte uppmuntrande för fortsättningen.

I övrigt så har min Stockholmsvistelse varit mycket bra. Dag två på ledarutbildningen var lika intressant som dag ett, framförallt var det en kvinna som pratade om makt, vad är makt och hur använder vi den? Är makt någonting bra? Fult??
Det är en intressant frågeställning eftersom jag idag inte riktigt vet vilken makt jag har eller hur den ska användas – detta eftersom jag gör någonting som jag aldrig gjort förut. Jag vet naturligtvis att jag HAR makt men inte riktigt i vilken form. Det var någon till som hade samma dilemma eftersom vi båda var alldeles ny i den här rollen.
”Makt är som en herrelös hund – den som tar den får den” – är det så??
Man får alltså inte makt – men det tycker jag inte riktigt är sant, alla ni som röstade på mig har på något sätt givit mig makt men det är mitt ansvar om/hur jag använder den.

Alla som arbetar aktivt med politik vill ha makt, det är jag övertygad om – vi har gett oss in i detta eftersom vi vill påverka och göra de förbättringar vi tror oss kunna göra och till det måste vi ha makt!!

Det har varit ett mycket inspirerande gäng kommunstyrelseordföringar, även om vi bara var två på ”rätt sida om staketet” – från mitt sätt att se i alla fall.
Någonting vi kunde konstatera är att flertalet frågeställningar är lika oavsett om man tillhör ett borgerligt parti och det som förvånade mig var att lösningen också var likartad. En glad moderat skulle sälja ut allmännyttan, vilket jag inte riktigt tror är en bra idé, och där ungefär låg olikheterna. I det rent praktiska arbetet uppför vi oss tämligen lika. Nu ska det erkännas att politik diskuterades det nästan inte alls utan vi pratade mycket om rollen och hur vi ska klara av den, och mycket om att vi faktiskt tycker det är ett roligt och inspirerande uppdrag även om det också är jobbigt!

Det som jag alltid tycker är trist i dessa sammanhang är att av 11 personer var vi bara tre kvinnor (även om det resultatet är klart bättre än Norrbottens där jag är ensam som ordförande).

Så kollegorna som var där – tack för två givande dagar, jag är tryggare i rollen idag än vad jag var när jag for ner till Stockholm!!