Eftersom jag inte tog några bilder på den stora brasan där jag höll mitt tal får ni nöja er med bilder från vår egen…

Som såg ut så här före.

Och så här när den brann:

Och så här när den så sakta dog:

Och här kommer mitt Valborgstal:

“Det är för mig en stor ära att få stå här ikväll och hälsa in våren tillsammans med er. Särskilt när man betänker vilka som stått här före mig – Gösta Åkerlund, den egensinnige krögaren på Hotell Gästis som jag har så flera mycket fina minnen av – han var en talare av rang. Mina föräldrar har också hållit vårtal så jag har en del att leva upp till.

Valborg var ett helgon som levde i ett kloster i Tyskland på 700 – talet. Man ansåg att hon var bärare av jordens fruktbarhet, och det känns bra att veta att även om snön till viss del ligger kvar så närmar sig våren och sommaren med stormsteg.
Hos oss har vi ju ingen lång vår med snödroppar som man har i södra Sverige men jag hävdar att vår vårvinter slår snödropparna med hästlängder. Att sitta ute på ett renskinn och känna hur solen börjar värma upp oss – det går inte att jämföra med någonting annat.

Efter en lång och snörik vinter så känns det skönt när ljuset börjar komma tillbaka och vi kryper fram från våra vinteriden och tänder den obligatoriska vårelden.
Stanna upp ett tag och känn lukten av smältande snö, framskymtande gräs och våt jord.

Det är tid för oss att ta fram lättsinnet som vi brukar tillåta oss att ha under sommaren. Det är dags att börja vädra sommarkläderna, plocka fram solstolarna och ställa undan sparkarna!
Ändra matvanorna från tung vintermat till frukt, grönsaker och till det alltid närvarande oset från allas våra grillar.

I min rabatt har redan scillorna börjat slå ut sina blå blommor och på min förstutrapp står penséer som klarar några minusgrader. I ett av våra rum hemma har grönskan redan börjat, fröna för kommande gurkor och tomater är satta och har börjat komma upp.
Den stora plantbytartiden närmar sig – den tid då jag byter en gurkplanta mot en luktärt eftersom jag är dålig på blommor men duktigare på grönsaker….
Jag kan redan nu känna smaken av en solvarm rädisa och jag måste erkänna att jag är aldrig så lycklig som när jag får bära in ett vackert blomkålshuvud.

Karin Boye har skrivit en dikt: Ja visst gör det ont när knoppar brister… och sista versen lyder:

”Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.”

Denna vers tycker jag beskriver precis hur det kan kännas innan ljuset och våren kommer och som tur är kommer våren varje år – även om man kan ha svårt att tro det.
Sedan är det ju också så att eftersom vi bor i den vackraste kommunen som finns så får vi varje år också uppleva den vackraste våren som överhuvudtaget finns!

Jag önskar er alla en skön fortsättning på våren med förhoppningen om den härlig sommar!”