Igår, lördag, så agerade jag skytt på en rapporttävling som Jokkmokks Brukshundklubb anordnade. Jag har varit skytt förut och även funktionärer i andra tävlingar anordnade av samma klubb och jag börjar tro att det vilar en regnförbannelse över sagda klubb. Jag tror aldrig jag har varit med eller deltagit på något vis en av deras tävlingar utan att det har regnat!
Men jag kan tänka mig att hundarna mår bättre i regn än gassande sol…

De bästa hundarna springer totalt 6100 meter uppdelat på fyra sträckor och de springer mellan två förare.
Igår imponerades jag av dessa hundar som så karskt springer dessa sträckor som husse och matte skickar ut dem på - särskilt som det står två galningar och skjuter efter vägen. Det märks att de tycker det är skojigt och det märks också när de börjar bli trötta. 1:a sträckan lägger de överhuvudtaget inte märke till galningen med startpistol men sista sträckan kan de titta på en och man ser att en och annan funderar på om de ska stanna hos mig eller fortsätta. Det som imponerar på mig är att de fortsätter och går hela vägen.