Fort blev våra taxar rena asfalthundarna. Inga problem med vare sig tunnelbana eller spärrar. Däremot ett visst bekymmer med rulltrappor - och då är jag glad att vi har små hundar, de är lätt att ta i famnen.
Vi har också upptäckt att våra taxar är rena magneten för samtal på bl.a. tunnelbanan. Om det inte hade varit för dem så hade vi inte inlett ett samtal med en man från Åseda som det visade sig att jag har gemensamma bekanta med. Världen ÄR liten!

Igår var vi occh promenerade på Djurgården eftersom vädret var så fint och det enda bestående minnet efter den promenaden är att det inte finns några papperskorgar. Men det är fint där också och jag förstår att infödingarna gärna åker dit och har picnic på gräsmattan.
Igår var vi också och hälsade på goda vänner och blev bjuden på god mat och sånt är alltid en höjdpunkt när man är på resande fot. Dessutom bor de mycket fint i en lägenhet med en väldigt sympatisk utsikt från köksfönstret. Det finns delar av Stockholm där jag skulle kunna bo, bl.a. Hjorthagen där dessa vänner bor eller Årsta eller makens brors lägenhet i Enskede där vi bor nu. På dessa platser är det mycket grönt och framförallt tyst, man kan inte tro att man befinner sig i en så stor stad som Stockholm.
Något annat som gör att man får en “lantligt” känsla är djurlivet. Här i Enskede finns bl.a. rådjur i ett skogsområde alldeles bakom huset vi bor i och det resulterar i att våra taxar måste gå i koppel hela tiden och det är inte poppis! Det blängs och klias så det står härliga till!

Imorgon fortsätter vi vår färd mot Småland och där vi ska tillbringa några dagar finns ingen elektricitet (jo, det finns sådana platser fortfarade…) och det innebär att jag troligen inte kommer att skriva på några dagar men vi kommer tillbaka till civilisationen i slutet av nästa vecka. Såtillvida jag inte tränger mig in hos någon mer modern granne och laddar datorn där……