Nu har vi lämnat obygden där det inte gick att få kontakt med omvärlden. Vi sitter och dricker kaffe i Mönsterås för vidare transport till Oskarshamn för att ta båten till Gotland. Igår var maken och jag ute och gick i de småländska skogarna och det måste jag säga - det är som att gå omkring i “Utvandrarna” av Moberg. Dessa fantastiska gamla stenmurar och skogen här i Småland är helt fantastisk fast jag skulle gå vilse på en gång eftersom den är så tät. Inga tallhedar här inte. Det finns dock en sak som jag inte gillar med södra Sverige och det är fästingarna! Trots att vi preparerat taxarna hittade vi på den ena en liten rackare som satt sig fast plus två som irrade omkring i pälsen. Gudskelov har jag klarat mig hittills - peppar, peppar, ta i trä.
Vi har dem inte i den omfattningen hemma än men det verkar som de kommer eftersom en och annan har hittats.
Jag tycker verkligen inte om dessa kryp även om jag är full av beundran för att de överlever med sitt komplicerade sätt att leva. Jag läste bl.a. att hannarna (som inte suger blod) irrar omkring i världen för att hitta en hona och att de gör det tycker jag är enormt eftersom det inte kan vara lätt att vara millimeterstor och hitta en hona i t.ex. en hundpäls!