Igår var jag, tillsammans med Skogsstyrelsen, ute och tittade på den skog där det brann ifjol utanför Harads. Eller rättare sagt, tittade på de fåtal träd som var kvar. Det var mycket intressant och jag lärde mig mycket. Att snytbaggen var ett sådant problem som den tydligen är - det hade jag ingen aaaaning om (som Hasse Alfredsson utryckt det.).
Konflikten mellan vad som anses vara skyddsvärd skog och vad som inte anses vara det, är också intressant eftersom svaren varierar stort beroende på vem man frågar. En sak står i alla fall klart för mig och det är att frågorna hur man ska hantera detta enorma brända område dom är lika många som svaren, alltså en viss oenighet även där….
När jag var barn och vandrade till Salohaure från Änonjalme så gick man igenom en fullständigt uppäten björkskog - uppäten av björkmätarlarv - och den känslan som jag hade då, den hade jag även nu. Det kändes som om jag befann mig på en annan planet. Samtidigt så är det, mitt i all bedrövelse, vackert. Låter helkonstigt, men så kändes det.

På kvällen dansades igen, nu börjar jag få ont i tårna…. För er som kanske undrar varför jag steppar loss så kopiöst så är det så att jag och några andra självdestruktiva personer i Jokkmokk har gått med på att ställa upp i Jokkmokks version av “Let´s dance” och jag kan informera er om att det inte är någon lek!
Maken tycker att det går för långt - träna så här mycket när meningen egentligen är att vi ska göra bort oss……