Hörde på radion att i en skola i Luleå får inte lärare och elever tillsammans koka lingonsylt av sina lingon, jag tycker att det låter helt knäppt. Jag håller med om att regler för livsmedelshantering behövs men ibland går det till överdrift. Vi hade lingonlov i min barndom och jag har inget minne av att vi hjälpte till att koka dem men plocka dem skulle vi göra.
Däremot så minns jag detta lingonplockande med fasa och det har nog märkt mig för livet - jag gillar definitivt INTE att plocka bär!
Så om jag fått bestämma skulle inte en enda unge behöva plocka lingon till skolan fast jag är helt medveten om att det helt o hållet beror på mitt trauma från min egen barndom.
MEN riktig lingonsylt går inte att jämföra med köpessylten som är uppblandad med en massa annat och vad kostar egentligen den köpta sylten i miljökronor jämfört med de egenhändigt plockade och kokade bären?

Det har debatterats flitigt om obs-platsernas vara eller inte vara - främst i Haparande - och jag påstår inte att jag är särskilt insatt i frågan som ska behandlas imorgon på Landstingsfullmäktige MEN jag ser en fara när man börjar ta bort platser och oron för vilken kommun som kommer nästa gång finns hos mig. När vår far Nisse var så pass sjuk att det inte fanns någon återvändo hade vi barn och mamma Gun den förmånen att få ha honom på Jokkmokks Vårdcentral till dess han dog och det är något som jag minns mycket positivt. Vi kunde titta in på väg hem, eller till, jobbet. Titta in en kort stund på kvällen. För att inte tala om hur värdigt hans slut blev med familjen runt om.
Hur hade det gått om han låg i Gällivare eller Sunderbyn? Alla besök hade varit planerade och han kanske dött helt ensam.
Vad gör man i Sunderbyn när den sjuke blir trött och behöver vila ett tag? Irra runt där är ju inget kul, Gällivare hade varit bättre men där bor vi inte och springa på affärer blir då jag fort less samt att dessa normalt inte har öppet söndag.
Jag tycker dessa platser i närheten av där folk bor är oerhört viktiga och vill verkligen inte att de försvinner så jag förstår den frustration som man känner på de orter som nu är på tal.