I eftermiddags for maken, jag och två av mina systrar samt deras makar och tände ljus på Gunisses (våra föräldrars) grav. Det var så vackert eftersom det snöat lite och det lyste upp kyrkogården. Vi gick runt kyrkogården och tittade på de olika gravarna och kommenterade en och annan - ni vet - där ligger den och den som gjorde si och så….Det var mysigt att gå där och minnas människor man tyckt om.
Vi har en vacker kyrkogård i Jokkmokk och jag tänker ibland på min gamla faster S som berättade att jag som väldigt liten var tillsammans med henne på kyrkogården i Vilhelmina och sagt att “här vill jag ligga när jag dör” eftersom det också är en trivsam gravplats. Jag hade tydligen också funderat över farfar och hans två fruar - låg han mellan dem eller???
Faster var på besök hos oss för många år sedan och följde med mig till mina föräldrars grav och hon frågade mig om jag gick dit ofta. Hon var nog mest orolig för att jag kände det som ett tvång eftersom hon sa åt mig att “det finns en anledning till att det står sov i ro eller vila i frid på gravstenarna, man behöver inte springa där jämt och störa dem…”

Gå in och läs på länken “Söndag för Burma” som finns i länklistan och kan man inte göra något annat kan man bidra med en slant!