Men jag har däremot varit i rörelse hela förra veckan och inte riktigt haft tid eller ork.
Igår kväll hade jag så tänkt mig att sätta mig ner och berätta om min mycket händelserika vecka men då ringer vår faster Brita och berättar att vår mycket älskade faster Stina Backman, Vilhelmina inte längre finns med oss. Maken och jag var till henne i somras och då stod det klart för mig att faster Stina var på väg någon annanstans. Jag hoppas att hon har det bra nu och jag saknar henne. Men det är bara att acceptera - jag är, och har varit i en tid, i den åldern då min barndom försvinner och de som betyder mycket lämnar oss.