Jag har, tillsammans med lite annat löst folk, haft den stora förmånen att få åka till Lovozero i Ryssland. Det var verkligen en resa som gav mersmak. Det finns önskemål om att vi ska ha ett vänortsavtal med denna kommun och efter vår korta resa så är jag helt för det. Lovozero ligger på Kolahalvön - det är en stor kommun på ca 53000 kvadratkilometer och 13000 invånare. Jämför med vår egen kommun 19000 kvadratkilometer och 5.500 invånare…..De har 0,24 personer/kvkm och vi 0,28 person/kvkm. Jag såg flera likheter mellan våra kommuner. Bl.a. att många livnär sig på renskötsel och de är en lika stor samisk kommun som vi.

Jag lovade att framföra varma hälsningar till Jokkmokks samer från Lovozoros samer via denna kvinna som var chef över ett relativt nybyggt kulturcentrum. Hon berättade att de fått ekonomiskt stöd till detta bl.a. från sametinget. Jag skäms, men jag kommer inte ihåg hennes namn…

Vi satt en förmiddag och blev informerade om kommunen Lovozero och det var mycket intressant. Trots att de finns så nära oss känns de mycket långt borta vilket jag tycker var extra konstigt eftersom jag kände mig så hemma.

Vi hade en helt fantastisk tolk som heter Marina med oss (kvinnan i mitten). Hon är boende i Kalix, född i Sankt Petersburg och bodde som vuxen länge i Murmansk. Hon var mycket duktig, det kändes som en direktkommunikation och inte som om det fanns en mellanhand.

Dessa tre barn var ytters frimodiga och ställde sig glatt framför min kamera. Sedan sprang de i väg och hämtade resten av sina kamrater….

Alla dessa barn presenterade sig på engelska: -My name is Dana… kommer jag ihåg att en av dem hette.

Det fanns en folkgrupp till som kallades för Komi folket och de levde nära samerna och fanns även de representerade i kulturhuset.

Dessa fyra representanter för Komi sjöng bl.a. en visa på svenska - “Vem kan segla förutan vind”

Överhuvudtaget var det en resa jag sent kommer att glömma. Så här i efterhand hade jag bara velat att vi stannat längre för att se och lära mer. Jag hoppas verkligen att Lovozero blir vänort till oss och eftersom de letat i sina arkiv och hittat ett brev från 1994 då Jokkmokks kommun skrev och frågade om intresse fanns (brevet var bl.a. undertecknat av Kent Ögren) så kan man inte påstå att det är en hastig ingivelse……utan en långvarig och väl genomtänkt process….