Tyvärr blir alla mina noteringar lite efter eftersom jag inte hinner skriva under tiden allt händer….

Igår hade jag stressigt värre: Dagen började med att hälsa alla glada Italienare välkommen - de som vi har samarbete med inom SERN-projektet och det är lika roligt varje gång. Det är verkligen två olika kynnen som möts - och dessa krockar ibland ordentligt. Vi svenska är noga med tider och vad vi sagt ska gälla oavsett vad, Italienarna anser att man hinner det man ska hinna men inte alltid inom den tidsram man sagt från början. Det stämmer ju men är oerhört frusterande för den svenska tidssjälen.

Efter det invigde jag företagstältet som vårt näringslivsbolag Strukturum är ansvarig för och där företag som normalt inte syns på marknaden kan synas.

Sedan var det lite intervjuer om ditten och datten och sedan kom det som var mest spännande; Laponiadelegationen!
Detta är ett uppdrag som jag verkligen tar på största allvar. För mig är det absolut viktigaste att vi klarar av att få ihop en lokal förvaltningsplan över Laponiaområdet som stärker världsarvet och som vi kan vara stolta över. Denna plan är oerhört viktig för det fortsatta arbetet eftersom vi inte kommer att klara av ansvaret utan plan. Den behövs också för att vi ska kunna bruka världsarvet på bästa sätt eftersom det är viktigt att vi hela tiden har framför ögonen varför det blev ett världsarv. Det blev det inte bara för naturvärdena utan även för det värde som den urbefolkning som finns i området ger. Så för att världsarvet ska kunna fortleva måste både urbefolkning och natur finnas kvar!

Sedan kom jordbruksministern med sällskap och blev informerade om processen och innan min dag var slut avnjöts en ypperlig middag tillsammans!

I morse när jag for upp till Jokkmokk så kunde jag se att vår kommun visade sig från sin bästa sida. Solen lyste och snön lyste och alla glada marknadsgäster lyser - och så säger sörlänningar att det är kallt och MÖRKT här! De vet inte vad de pratar om!