Anna Hövenmark

Igår tappade Jokkmokk en fantastisk person, en mycket omtyckt medarbetare i kommunen omkom i en tragisk bilolycka. Jag tänker på hennes nära och kära som nu har det mycket tungt men jag tänker också på hur otroligt snabbt livet förändras eller tar slut.

Hur prioriterar vi våra liv egentligen? Gör vi det som har betydelse eller tjafsar vi på om/med bagateller?
Det är frågor som dyker upp i mitt huvud och jag är, tyvärr, rätt säker på att vi prioriterar helt fel!
Jag vet att jag gör det – jag säger ofta att jag måste hälsa på den personen, ringa en annan. Bjuda på kalas för de människor som betyder mycket för mig, men gör jag det? Nej, jag gör inte det och jag tror att det är viktigt att jag börjar fråga mig varför jag inte gör det.

Min partikamrat A sa igårkväll att ”ena stunden är personen här och tio minuter senare är personen borta” och – just det – hur tar vi hand om varandra när vi är HÄR eftersom det kan vara för sent om tio minuter?!