Anna Hövenmark

När jag sätter mig vid datorn springer ett helt gäng med snösparvar utanför mitt fönster vilket gör att min tro på att det faktiskt blir vår förstärks. Det är så mycket snö att sparvarna står och ser rätt in genom mitt fönster.

Anledningen att jag satte mig här just nu, lördag morgon klockan åtta, är att jag läst NorrbottensKurirens ledare, det i sig är inget märkligt, men det är Bo Östmans sista ledare för denna tidning.
När jag först pratade med honom år 2004, under den mycket turbulenta tiden i Jokkmokkspolitiken så blev jag förvånad över att han hade så sympatisk röst – senare blev jag ju klar över att det är ett av hans arbetsredskap. Jag tror att han och jag hade en rätt god relation trots att hans tidning och jag står politiskt långt från varandra och jag kommer att sakna hans vassa penna för även att jag oftast inte höll med honom och ibland tyckte han gick väl hårt åt en del politiker så törs jag nästan slå vad om att alla politiker i Norrbotten slog upp hans ledare innan man läste någonting annat.
Särskilt lördagarna med veckans betraktelser läste, i alla fall jag, med förtjusning.

Nå, Bo Östman har hunnit bli 67 år och jag önskar honom en fin pensionärstillvaro, jag tror dock att en skribent aldrig kan sluta skriva så om man googlar på hans namn kan man kanske hitta inlägg från honom i andra tidningar.