Anna Hövenmark

Idag har jag deltagit i en säkerhetspolitisk konferens anordnad av Länsstyrelsen och det var mycket intressant. Rubriken var: ”Aktis och Barents säkerhetspolitiksa betydelse för försvarets närvaro i norra Sverige”.

Det var särskilt två personer som gjorde intryck på mig; 1) Tomas Ries från Utrikespolitiska institutet som talade om utvecklingsdrag i Arktis. Han talade bl.a om världens intresse för Arktis som har varierat från mycket livligt till ointressant och nu återigen intressant. Det som han säger oroar mig mycket eftersom vi inte vet vart det slutar. De naturtillgångar som finns i området och som p.g.a. den globala uppvärmningen kommer att bli lättare att komma åt kommer sannolikt att skapa konflikter mellan de länder som finns ”strandnära”. Det scenariot hade även näste talare; Niklas Granholm, forskare på FOI. Dessa två herrar levererade en hel del fakta men även en del funderingar inför framtiden som är värda en ordentlig genomgång. Även om själva syftet med konferensen var att förklara varför det försvar som finns här måste finnas kvar så var informationen vi fick så matnyttig att den i alla fall gav mig mycket att tänka på.
Inte så mycket i den militära delen men vad händer med vår del av världen när jakten på naturtillgångarna sätter igång på allvar? Kan vår lilla kommun vägra öppna urangruvor? Kan vi hävda att den stora del av vår kommun som består av orörd vildmark är så värdefull att det överväger den ekonomiska vinst man kan få ut av gruvbrytning?
Vi måste ställa frågan eftersom vi hela tiden ställs inför den krassa ekonomiska verkligheten som ofta gör att de visioner vi har inte går att förverkliga.