Anna Hövenmark

När jag var barn hade jag den enorma förmånen att tillbringa mina uppväxtssomrar i en kåta i sommarvistet Sallohaure.
Inte bara jag naturligtvis, utan hela min familj.
I sommarvistet fanns ett flertal samiska familjer och den av familjerna som kom att stå oss närmast var familjen Åstot, med Ibba och Petter-Anders i spetsen.
Familjen Åstot lärde mig massor och de släpade runt oss lite överallt, bl.a. på kalvmärkningar och fisketurer. Att ro båten när farbror Petter skulle ta upp näten är en av de riktigt stora utmaningarna i mitt liv eftersom detta skulle göras på ett bestämt sätt och det var inte lätt att göra rätt.
Denna barndom har präglat mitt liv mycket – det är jag övertygad om.
Jag växte upp, flyttade, var till sjöss några år, flyttade tillbaka och skötte inte kontakten med familjen Åstot på bästa sätt, trots detta så har familjen en mycket stor plats i mitt hjärta. Jag vet att detta även gäller för mina systrar.
I måndags fick jag veta att Inger, dotter till Ibba och Petter-Anders, har avlidit och det är med sorg i hjärtat som jag skrivet detta.
Det är många tankar och minnen som far igenom huvudet och jag blir klar över hur privilegierade vi var som fick växa upp med en liten inblick i deras värld!