Piteå Dansar o Ler.
Lillasyster Stina och jag har varit i Piteå ett par dagar. Faktiskt INTE på grund av att det är PDOL (Piteå Dansar och Ler) utan därför att hennes dotter sommarjobbar i den staden och vi ansåg att tillsyn av barnet behövdes.
Det är första gången som jag befinner mig i denna trivsamma stad under detta evenemang och det var riktigt trevligt. Jag tror dock att jag inte hade tyckt det om jag stannat en dag till eftersom jag har svårt för riktigt stora folksamlingar. Jag tycker inte om att trängas.
Kan bero på min uppväxt eftersom vi inte kan påstå att vi i Jokkmokk behöver trängas. Det behövde vi inte när jag var barn trots att vi var dubbelt så många som bodde här då. Då var vi 0,5 personer/kvadratkilometer och nu är vi 0,3!
Annars har jag varit en del i Piteå under min tid inom FRA, där jag jobbade i nästan 5 år med ett avbrott på ett halvår. Piteå är en trivsam stad men som nykomling kan den vara besvärlig eftersom Piteåbor är ”som eljest” och väldigt måna om sig och sitt. Det tar ett tag innan man blir accepterad. Fast det är klart – så är det nog på fler ställen, kanske t.o.m. i Jokkmokk – men det vill jag ju inte tro…..
Kommentarer
Kommentar från Brith
Tid: juli 30, 2008, 21:11
Du har så rätt om Pitebor. Fastän jag själv är en sådan så känner jag allför många som har svårt att ”komma in” i Pite.
Fast nog är det snävt på många andra ställen också. Vilhelmina t ex. Jag bodde där i ett drygt år och hade två (!) besök av vilhelminabor under det året. Vid båda tillfällena så var det folk som hade flyttat in.
Kommentar från Andreas
Tid: juli 31, 2008, 17:38
Nej, jag vill verkligen tro att Jokkmokk inte är något slutet samhälle där utomstående har svårt att bli accepterade. Jag har pratat med inflyttade personer som fascinerats av att människor hälsade på dem på gatan redan första dagarna och att personalen på macken kommer ihåg vilken kvällstidning de vill ha redan efter ett par besök i butiken. Och att grannen knackat på och lämnat en burk hemmagjorda kakor, det gjorde minsann ingen i staden i landets södra delar…
Det är nog snarare så att vi som Jokkmokkare är vana vid att välkomna människor utifrån, väl medvetna om värdet av öppenheten i ett så litet samhälle som vårat. Och när vi sedan själva kommer till någon större och mer anonym plats så känns det lite utmanande för oss att passa in. Här bakar vi in nya människor i samhället och i vardagen, för det är så vi är. I städerna får man snällt växa in själv, vilket tar mycket längre tid och kräver mycket mer tålamod…
Kommentar från Andreas
Tid: juli 28, 2008, 01:30
Var försiktig med orden nu, den där sista paragrafen är som metmask på kroken som media (och för den delen, alla vi som är oroliga för att integriteten urholkas steg för steg genom lagar som FRA-lagen och liknande) mer än gärna hugger på.