Anna Hövenmark

Efter att ha varit på ett möte angående den Norrländska framtida infrastrukturen i fredags så kom jag hem rätt sent. Sov länge på lördagen och tog en promenad på eftermiddagen i det fantastiska höstvädret. Det är verkligen vackert denna årstid och även om jag hör många som klagar på att det börjar bli mörkt och kallt så tycker jag om hösten. Jag tycker om färgerna och jag tycker verkligen om att luften blir hög och kall. Nu väntar jag bara på snön…..

Idag har det städats i skåp eftersom vi får nya köksluckor imorgon, måndag, och då måste de gamla tas bort och tänk så otroligt mycket skit som döljer sig bakom dörrarna och under prylar som man inte använder.
Jag har inte upplevt att maken och jag är speciellt ostädade men när jag ser hur de hyllor som är högst upp ser ut så måste jag nog börja fundera över om jag städar för lite…
Jag gillar inte att städa – jag tycker det är tråkigt även om jag kan njuta ordentligt när jag väl gjort det. Jag tycker heller inte om att putsa fönset och byta gardiner.
På grund av min motvilja mot städning är jag väldigt lättlurad när det gäller att handla städgrejer, om någon talar om för mig att om jag köper just den städgrejen så kommer städningen att gå som en dans – då betalar jag glatt och tar hem den, oftast, fullständigt värdelösa grejen, till makens förtvivlan som snart inte vet var han ska placera alla mina ”fiffiga” städgrejer.
En gång köpte jag faktiskt något bra, det var en putshandske som används till att putsa fönster med bara vatten, och denna handske fungerar faktiskt fortfarande och jag gillar tanken på att inte behöva använda en massa kemikalier på mina fönster.

Hundpromenad har tagits även idag, vi var till mina föräldrars grav och satt lyktpinnen i jorden. Det är klart lättare att göra det nu och inte när det fryst till. Det är avkopplande att gå på kyrkogården och jag tycker den är vacker.
I Italien blev jag helt faschinerad av en kyrkogård eftersom den var byggd på höjden. Varje grav hade sin egen lilla låda som var cementerad och man ställde blommor framför. Gravarna var alltså byggda på höjden, mot en bergvägg.
Jag vet att det låter märkligt men det var rätt läckert och det handlade om utrymmesbrist. Våra kyrkogårdar tar en hel del yta och så kan man inte ha det i det, delvis, trångbodda Italien.

I morgon fortsätter allvaret med budgetberedningen och jag har fortfarande inte något positivt att säga om detta. Det är bara att kämpa på!
Men innan dess är det fortfarande söndag och maken och jag ska äta rökt röding med vår egenodlade potatis – det ni!!