Anna Hövenmark

Jag slutade röka 2002-05-08! Vissa datum sitter som etsade i min hjärna och detta är ett av dem. Sluta röka trodde jag aldrig att jag skulle klara och så här i efterhand säger mina nära och kära samma sak. Maken säger att han med förvåning såg att dag efter dag gick då jag inte rökte, men jag måste erkänna att jag var lika förvånad själv.
Troligen var min motivation på topp men även det faktum att jag fick medicinsk hjälp gjorde det möjligt. Jag hade försökt sluta flera gånger tidigare men när det gäller nikotinet var det bara att klassa mig själv som en missbrukare och agera utifrån det.
Jag kommer aldrig att kunna ”feströka” eller använda nikotin då jag tycker det vore trevligt eftersom jag vet att jag skulle åka dit på en gång och jag mår så mycket bättre och orkar mer idag så jag vill verkligen inte återfalla i nikotinets våld.

Därför lider jag verkligen men den tjej som jag är god man för och som nu, av läkare, fått veta att hon absolut MÅSTE sluta röka. Hon förstår att det är så men hon har jättesvårt att motstå suget och jag vet ju precis vad hon går igenom.
Det är bara att hålla tummarna att hon klarar det för hon kommer att må mycket bättre när hon inte röker.

Det här får i alla fall mig att fundera över varför vi människor är så självdestruktiva. Varför börjar man röka?? Jag begriper lättare att man blir missbrukare av alkohol, narkotika eftersom de ger ett sådant rus som kan förklaras av verklighetsflykt men rökning gör ju inte det.
När jag började röka vid 15 års ålder var man inte riktigt klar över hur illa det faktiskt är men det vet man idag och därför undrar jag varför vi människor ofta gör saker som verkligen inte är till nytta för oss som individer eller som grupp. När jag började röka var jag dessutom tvungen att ”träna” för det var ju inte gott!!
Man kan dra resonemanget hur långt som helst eftersom vi faktiskt inte gör någonting för att förbättra villkoren för mänskligheten i stort. Vi krigar, miljöförstörar och bär oss illa åt i största allmänhet.

Vi konsumerar in absurdum och tillväxt är ett ord som används flitigt och som vi intalar oss ska vara något vi strävar efter trots att det i slutändan kommer att bli vår död. Personligen är jag inte bättre än någon annan – jag konsumerar mycket och onödigt!
Jag såg en teckning som min far hade. Ett äldre par som sitter i ett jättehus framför brasan, väntar på döden och undrar – ”Har vi nu verkligen allting?”
Ja, när blir vi nöjda? Blir vi någonsin det? Jag tvivlar.