Anna Hövenmark

Igår kom siffrorna om befolkningsutvecklingen i norra delen av Sverige och jag kan bli kollossalt irriterad över att detta verkar vara något som endast vi på landsbygden bekymrar oss om. De delar av Sverige som har en stor befolkning verkar inte förstå att om hela Sverige centreras till tre städer – då drabbar det även dem, på många sätt.
Dels förväntar sig dessa naturglada Stockholmare en viss service när de ska begrunda tystnaden i Laponia, dels förväntar de också sig att el ska levereras, skogar ska fällas och malm ska generera till den allmänna välfärden.
De har alltså inte förstått att för att allt detta ska hända så måste det finnas människor även på landsbygden.
Alla kan inte sitta i Råcksta och skriva ut elfakturor – någon måste även se till att elen produceras.

Nå, vi ska inte deppa ihop – för precis som vår kommunchef skriver i sin blogg - så har vi bara blivit fler och fler, åtminstone sista kvartalet 2008!

Samtidigt så är det ju synd om alla dessa människor som inte finns här och som alltså inte får uppleva dessa fantastiskt vackra dagar – 33 grader, solen skiner och det är så ofantligt vackert!

Bilden tagen på hemresan från Pajala igår.

Idag har jag varit på översiktsplaneringsmöte och jag tror att jag har valt fel politikområde.
Sitta som kommunstyrelsens ordförande är ju inte hälften så kul som det måste vara att sitta som ordförande i Samhällsbyggarnämnden.
Det är ju där samhällen byggs! Det är där visionerna målas upp och sätts på papper i form av en översiktsplan.

Imorgon har vi budgetberedning – lite tidigt på året för oss kan man tycka men faktum är att det gäller 2009! Hur klarar vi våra minskade inkomster och ökande kostnader? Det måste gå och vi måste ta det på största allvar.
Jag vet också att vi inte har det värst. Det finns alltid någon som har det värre och det, i sig, är ingen tröst men det gör att jag tänker -kan de klara det så kan vi!