Anna Hövenmark

Var igår i Årrenjarka och träffade en massa folk som är inblandade i Laponiaprocessen.
Alla inblandade parter berättar om vad som händer i processen och att det går framåt. Själva arbetet med förvaltningsplan/organisation/information o.s.v. ska vara klart under detta år – även om viss förlängning av tiden kan medges.

Jag lyssnade bl.a. på ett föredrag om kolonialism som var mycket lyssnansvärt.

Kolonialism i olika former har pågått i flera hundra år – överallt på jorden, så även i Laponia.
I Sverige finns ett urfolk, samer, som placerats i en marginell position. Man har utgått ifrån att svenska/svensken är normen – allt annat är marginaliserat.
Det gör i sin tur att urfolk nedvärderar sin egen kultur och allt som hade med den att göra och även om jag tror att det blivit bättre idag så finns det synsättet kvar.

Det finns en bot mot kolonisering – dekolonisering – att ta tillbaka kontrollen av makten över sin kultur. Att acceptera att också det egna är normen.

Jag är inte same, jag kan alltså inte fullt ut förstå problemet MEN jag är Norrbottning och jag ser en annan form av kolonisering där naturtillgångar av olika slag exploaterats och jag hör också ofta politiker söderöver – helt oavsett partifärg – gärna pratar om allt som finns i ”det rika” norr och som kan transporteras ut ur länet men jag hör aldrig någonting om vad som kan föras in till länet.