Anna Hövenmark

Idag är första dagen som jag är feberfri och det känns mycket bra, särskilt eftersom det är några hektiska dagar framför mig med diverse möten samt kommunstyrelsen på måndag.

Leve Individualismen – rubriken kanske känns lite märklig men jag vill berätta om min partikamrat Brith och hennes tal på 1:a maj som gav mig en o annan tankeställare.
Är egoism och individualism samma sak? Nej, det är stor skillnad.
Brith menar att ett fotbollslag inte vinner matcher med 11 egoister MEN har klart större chanser med 11 individualister och att grunden för ett starkt kollektiv är starka individer med god självkänsla som både stärks av och bidrar till att stärka kollektivet.
Men – det är viktigt att dessa individer inte förvandlas till egoister för då får man problem….
Varför skriver jag då om detta, jo – jag funderar på dessa bonusar.
Jag lyssnade på radio om hur en del av mottagarna av bonusar resonerade och jag blev klar över att dessa starka individer hade förvandlats till egoister eftersom flera av dem absolut inte förstod varför människor var irriterade på de astronomiska ersättningar/bonusar som hade betalats ut. En och annan förstod inte ens varför det överhuvudtaget ifrågasattes.

En del säger att människan i grunden är egoist, det hoppas jag är fel. Jag tror heller inte att man föds egoistisk men däremot föds man som individ och alla är vi olika men vi utvecklas ofta mer likt varandra än olikt varandra.

Brith sa i sitt tal: ”Konsekvenserna framstår nu tydligt. Sveriges folk har successivt bytts ut och består nu i stor utsträckning av desorienterade egoister…där lycka består i att bli kändis till vilket pris som helst, att få en skönhetsoperation till konfirmationspresent, snabba bilar/skotrar, snabba cash och framgång, komma på TV, synas – fasader….Inte konstigt om den psykiska ohälsan ökar, och ökar snabbare bland unga tjejer. Inte konstigt om ungdomar drar i sig droger och beställer skit ute över nätet.”

Vad gör vi då för att skapa individualister istället för egoister? Gör vi det i skolan? Hemma?
Jag vet inte, har inget bra svar men tror att det är viktigt att fundera över.
Såg på TV hur en Marie Nilsson-Lind (En av Ainbusk Singers) som berättade när hon var hos en skolkurator eftersom hon mådde mycket dåligt och denna kurator sa: Du duger som du är. Marie menade att det var ett tokigt ord att använda, vaddå duger?? Varje unge är unik och gör mycket mer än DUGER.
Jag tror att ordet ”duger” är lika typiskt svenskt som ”lagom”. Vi må inte förhäva oss…..