Anna Hövenmark

Sitter mitt i det mörka Småland med taskig internetkontakt och mulen, grå och regnig himmel. Ser på facebook att solen lyser i Jokkmokk och i Karlstad och här sitter jag!

Nå, det låter mer deprimerande än vad det är. Vi är hos makens bror med fru i deras sommartorp och mer svenskt än såhär – det kan det inte bli.
Vi går morgonrundan i det smålandska kulturlandskapet och även om bilarna som står utanför husen här oftast har tyska eller danska registreringsskyltar så blir jag klart imponerad av att det nästan inte finns någon förfallen ödegård här.
Eftersom Sverige inte har någon vettig landsbygdspolitik att tala om så tror jag att många gårdar, även här nere, hade varit helt förfallna om inte dessa européer funnits.

Vi ska ju inte bo utanför Sthlm, Göteborg och Malmö – det ser man tydligt när man kör genom Sverige – eventuellt kan man bo i Umeå och Sundsvall men även dessa städer är nog snart för små.

Detta sommartorp som jag befinner mig i ägs nu i av den fjärde generationen och det finns ett gammalt foto taget någon gång på 1800-talet och det är faschinerande att se att det ser precis likadant ut. Här finns ingen ström, ingen vattentoalett och ingen dusch. Man använder torrdass och pumpar upp vattnet med handkraft.

Fast det ska erkännas, pannlampor som drivs med batterier är bra att ha – maken och jag hade glömt att ta med våra och vi hade fullständigt glömt bort att här nere i mörkaste Småland – här blir det ju mörkt på kvällarna!