Anna Hövenmark

Igår kom storasyster Brita med make hem efter över ett års bortovaro.
Det var så skönt att få krama om dem igen och jag är verkligen glad att de är tillbaka.
De har tillbringat ett år på Shetlandsöarna och eftersom även jag älskar dessa öar så har jag varit orolig att de kanske inte ville komma tillbaka.

Det visade sig inte vara alldeles enkelt för dem att ta sig hem eftersom de körde bil, fullastad med alla deras prylar. Förut kunde man åka färja till och från Norge men nu var de tydligen tvungen att först köra genom Skottland, ta sig till England och sedan båt över till Nederländerna och så en lååång bilresa hem.
Men igår kom de så äntligen fram till sitt tomma hus, men de är ju ett praktiskt par så de lackar golven innan de stoppar in alla pryttlar igen!

Jag är mycket avundsjuk på dem eftersom de vågat göra något som vi andra bara ”skulle vilja” – alltså dra iväg, lite på vinst och förlust, för att prova någonting annat och för att få möjligheten att se en annan del av världen – som inte alltid behöver vara så långt borta.

På dessa öar var jag ofta under min tid till sjöss, vi lastade olja där och då träffade jag många av dessa fantastiska människor som lever där. Bl.a. kommer jag aldrig att glömma den tulltjänsteman som konstaterade att han och jag vi var ”two of a kind” eftersom vi var födda och uppvuxna i norra delen av respektive land MEN hans kollega skulle jag inte riktigt lita på ”för hans pappa kom från London”.
Hm, min pappa kom från Västerbotten och min mamma från Värmland…..fast det talade jag inte om för honom…..de var ju åtminstone inte från Stockholm.