Uran.
Läser i Norrländskan att myndigheten Bergstaten har åsikter om de politiska beslut som är tagna angående uranbytning.
Det som dock inte förvånar mig är att Jan-Olof Hedström har samma åsikter som alla andra urankramare – bryt gärna uran – i Norrbotten.
Jag blir så upprörd!
Varför i hela friden ska vi gå med på att bryta uran i ex.vis Jokkmokks kommun när vi levererar nog med hyfsat ren energi, som ändock har åsamkat oss stora förändringar i naturen?
Har det möjligen att göra med att vi är så få här uppe att man tycker att det inte spelar någon roll??
Min partikamrat Eva-Britt är, i samma tidning, dessutom djupt orolig för att EU´s regler kommer att sätta stopp för kommunens veto när det gäller uranbrytning.
Visserligen säger den glada moderaten i Boden att Eva-Britt inte vet vad hon pratar om men sanningen är nog den att det är moderaten som inte vet….
Kommentarer
Kommentar från Johan Simu
Tid: november 2, 2009, 14:47
Som gammal gällivarebo har jag svårt att se vad problemet är. Uranbrytning är inte på något sätt mer destruktivt än tex AITIK dagbrottet i Gällivare. Om vi tillåter koppar och guldbrytning är det hyckleri att säga nej till uranbrytning. Metoderna är desamma, miljökonsekvenserna är desamma. Så länge gruvbrytningen klarar vår miljölagstiftning så spelar det ingen som helst roll vad som bryts.
Kommentar från Anna H
Tid: november 2, 2009, 17:07
Håller inte med dig Johan.
När man bryter uran så är mängden slam som bildas och mängden kemikalier som används mycket stort. Ett ton malm ger nästan lika mycket slam och i det slammet finns tungmetaller, långlivade radioaktiva ämnen som thorium-230 och radium-226 i slammet. Det innebär att en stor del av malmens ursprunliga radioaktivitet hamnar i slammet och i avfallsdammarna.
Vad jag vet är varken guld eller koppar radiaktivt.
Sedan kan man ju som kuriosa komma ihåg att återställandet av området för uranbrytningen i Ranstad beräknades 1991 till 100 miljoner kronor.
Kommentar från Johan Simu
Tid: november 2, 2009, 17:27
Anna, tungmetaller odyl har du allt sorts slam från gruvdrift. Inte bara uranbrytning. Problem med radioaktiva ämnen har du också i all sorts gruvdrift, en LKAB gruvarbetare i Kiruna eller Gällivare får tex större stråldos än en urangruvearbetare i Australien.
Radioaktiviteten vid uranbrytning är grovt överdriven, uranet finns i väldigt låga koncentrationer och det innebär givetvis att alla dess sönderfallsdöttrar också är väldigt lågt koncenterade och kommer så förbli i slammet. Låter man det torka och täcker det med någon meter jord så kan inte ens radonet läcka ut. Kom ihåg att inget nytt radioaktivt material produceras vid uranbrytning, man gräver bara fram vad som redan finns där och inget hindrar en från att stoppa tillbaka allt och återställa marken när gruvdriften är över. Något gruvbolagen föresten måste göra enligt lag i Sverige(och Australien och Kanada). I Australien finns exempel på återställda urangruvor.
Ranstad var inte en gruva som drevs enligt modern standard. Om du vill ha ett ännu jävligare exempel på gruvdrift så se bara vad LKAB gjorde med Ala Lombolo i Kiruna.
Kommentar från Petter
Tid: oktober 24, 2009, 12:08
Det är extra mycket vansinne om man tar i beaktning att delar av den fina, rena vattenkraft som produceras i norr exporteras, och sen importerar man smutsig kolkraft istället. Vansinnigt!