Anna Hövenmark

Idag har vi haft kommunstyrelsens arbetsutskott hela dagen. Vi hade en mycket diger lista på ärenden som skulle tas upp och jag var helt övertygad om att detta kommer att ta en evig tid. Till min glädje är vi färdig redan nu, beroende på att vi verkligen har haft konstruktiva diskussioner. Vi har absolut inte varit eniga i allt men eftersom resonemangen förs på en bra nivå, med goda och konstruktiva inspel så går det ändå hyfsat fort.

Jag är också glad för att min partikamrat Eva-Britt Svensson får Roks kvinnopris! Hon får det eftersom ”hennes arbete präglas av ett starkt rättspatos och en glöd och hon har gjort sig känd som en kunnig och stridbar politiker för kvinnors rättigheter.”

Det är den internationella kvinnodagen idag, vilket man kan läsa mycket om på en sida som heter bloggstafetten, dit många bloggare länkar sina inlägg som handlar just om kvinnodagen och jämställdhet.

För ett par år sedan hade jag den stora förmånen att, inför en stor grupp turkiska kvinnor, hålla ett tal just på den internationella kvinnodagen, i Ankara. Vi var en grupp med europeiska kvinnliga politiker som var inbjuden för att tala om jämställdhet.
Först var jag mycket tveksam till att åka, men tänkte sedan att det nog kunde vara bra. Vilket jag inte ångrade – för efter alla tal var levererade så åts det middag och då kommer en ung turkisk kvinna fram till mig och tackar för talet och säger att hon blev så inspirerad och att hon nu visste mer om vilket arbete hon hade framför sig. Hon sade också att hon blivit helt övertygad om att det arbetet var nödvändigt och värt besväret.
Jag kände då att dessa ord från henne gjorde att jag tyckte att resan var ok.

Vi har det bra i Sverige – det ska inte förnekas – men vi ändå en mycket lång väg kvar. Det som många inte riktigt verkar vilja inse är att om man tror på att det är möjligt att leva i ett jämställt samhälle – då måste man också vara klar över att en grupp måste lämna ett utrymme för att den andra gruppen ska kunna ta mer plats.
Kort sagt; män måste vara öppna för att lämna över makt och utrymme! Är de det?? Nja, det tror ju inte jag – alltså har vi en bra bit kvar!