Anna Hövenmark

Jag har, för första gången, varit på Jokkmokks Jokkes museum. Ja, jag vet, det är hemskt att erkänna denna brist men det är lika bra att vara ärlig. Jag har däremot tidigare varit inne i missionshuset och den del som Jokke bodde i men alltså inte i museet. Men nu har jag!
Och det var en upplevelse. Jag fick en guidad tur av Anna-Lena Holmqvist som, tillsammans med maken Sven, har öppnat detta museum igen. Det var en suverän upplevelse och inte bara för att jag hittade ett brev från min pappa till Jokke, samt en broschyr som far Nils måste ha varit inblandad i (jag kände igen stilen…) utan det var Jokkes livsöde som verkligen fascinerade mig och det var så mycket jag inte visste om honom. Att hans föräldrar dog när han var mycket ung visste jag, men inte att han fick sluta skolan i förtid under något som kallades ‘paragraf 48′ – vilket var en paragraf som tillät att man fick sluta skolan i förtid om man var riktigt fattig, vilket Jokkes familj var, eller ansågs ha ”bristande inlärningsförmåga” – vad nu det kunde betyda då.
Jokke var en riktigt god människa och att han gav bort nästan allt han tjänade på sina skivor och spelningar det visste jag också men att han gjorde en turné med 66 framträdanden för att kunna få hem en kyrkklocka till Porsi från Betlehem – det visste jag inte.
Flera liknande små historier får man veta vid ett besök i detta lilla museum.

Jag rekommenderar verkligen ett besök på detta museum. Maken o jag var i Porsi eftersom det var Musikcafé i Jokkes anda men jag måste erkänna att jag hann inte lyssna på så mycket musik eftersom jag blev helt fast inne i museet.

Sven i en liten paus i lottdragning, presentationer o.s.v.
Ett stort tack till Sven med familj som öppnat museet igen.