Anna Hövenmark

Bara några veckor kvar till valet och det är verkligen stressigt. Det blir alldeles särskilt stressigt för mig, eftersom jag verkligen inte gillar valrörelsen – som jag ju skrivit tidigare men jag vill hålla på med politik och då är det ju bara att gilla läget.

Idag fick jag åka till Luleå för att presentera den rödgröna regeringsplattformen, tillsammans med S och Mp – och det är inte något problem eftersom jag tycker den är mycket bra.
Kurirens ledarskribent undrade om jag inte hade problem med att försvara plattformen i en kommun där (V)i samarbetar med partier från det borgerliga blocket. Jag har inga problem med det alls, lika lite som jag hade problem med det inför förra valet.
När jag hör en del frågor om samarbetet, både det kommunala och det på riks, så börjar jag undra om journalister är ett särdeles ensamt folk som inte behöver samarbeta eller samverka med andra människor eftersom de verkar ha mycket svårt att förstå att allt samarbete, all samverkan bygger på tillit, förmåga att kompromissa så att alla blir hyfsat nöjd och att kunna försvara och leva med resultatet. Man lyckas inte alltid men man går onekligen framåt.

Nå, detta var inte vad jag hade tänkt att ägna dagen åt.
Jag hade tänkt att bl.a. vara med på redaktionsrådsmötet om vad Jokkmokksmagasinet ska handla om men det fick jag lämna åt andra.
Positivt var dock att jag fick med mig våra valsedlar till Jokkmokk.

På morgonen – innan jag åkte – hann jag i alla fall med att vara tillsammans med 10 elever och deras hundar för att visa dem hur man lägger ett spår. Inte ett viltspår utan ett bruksspår, alltså de ska spåra sin matte/husse.
Ungarna var duktiga med sina hundar och hundarna hade roligt – det syntes.

Ikväll har jag lagt ut ett spår inför tävlingarna på söndag och det var ljuvligt i skogen. Den där höga klara luften som jag är så förtjust i och skogen börjar bli mycket vacker med höstfärgerna som börjar att komma.