Anna Hövenmark

I veckan har jag varit politiker ett par dagar. I onsdags var det direktionen för Lapplands Kommunalförbund (LKF) som verkligen är ett av mina favorituppdrag. Jag tror att samarbete på hög nivå är vår möjlighet att överleva eftersom vi bara blir färre och färre och eftersom LKF har funnits några år och kommunerna har lärt känna varandra både på tjänstemanna- och politiker nivå ger det en viss trygghet i umgänget.
Visserligen kände jag mig denna gång lite utanför eftersom det till stor del pratades om gruvnäringen, då nu tre av fyra kommuner kallar sig gruvkommun….

På torsdagen var vi i Porjus på eftermiddagen och resonerade om utredningen som Gällivare och Jokkmokks kommun har gjort avseende eventuell vindkraft i gränsområdet mellan våra kommuner.
Vi har konstaterat att det finns platser som helt klart är lämpliga för vindbruk och nu får vi se till att tillsammans göra fördjupade översiktsplaner för dessa områden.
Det som är bra med en sån här utredning är att vi får klart för oss ungefär vilka motstående riksintressen som finns i området.
Det finns ju hur många som helst hos oss, så det är bra att vi tar reda på hur de påverkar varandra.

Allt detta samarbete är jättebra – det är jag övertygad om, men vi får se till att planerna inte blir för många så det blir ogripbart:

edit: om ni klickar på bilden så blir den större och läsbar…