Anna Hövenmark

Jag har träffat en del människor som undrat hur det känns att gå tillbaka till ett grått 9-17 liv.
Sanningen är ju att det är lyxigt att bara jobba heltid men det var inte det jag tänkte skriva om utan att många faktiskt frågar: Hur är det att vara en vanlig människa???

Ojdå, tänker jag – vad har jag varit de senaste 4 åren???

Vad blir man när man blir heltidspolitiker? Ett monster? En något udda individ – vad menar man?
Jag brukar svara att jag var en vanlig homosapian redan tidigare o då ler frågeställaren och omformulerar sig men faktum är – de menar verkligen att jag varit någonting annat under fyra år och det tycker jag är mycket intressant.
Eller egentligen inte intressant, snarare obehagligt eftersom det kanske är så man ser på sina politiker – som någonting helt annat än en själv – och kanske människor som utsätter sig för allt det som det innebär att engagera sig, att de är lite udda.
Men frågan kvarstår ju – blev jag vanlig när jag inte längre är heltidspolitiker?
Då förstår jag faktiskt inte – mitt intresse för politik har ju inte minskat, inte mitt sätt att vara heller..så vad betyder frågan – egentligen?