Anna Hövenmark

Mina blogginlägg läggs även ut på facebook och det är där som diskussionerna förs, men jag tänkte faktiskt föra just denna debatt här eftersom det är svårt att utveckla sig på det begränsade utrymmet som ansiktsboken ändå är.
Så här skriver en:
”Behovet av metaller och mineraler är störst i tillväxtländer, främst i Asien, länder som Kina och Indien. Den ”gamla världen” har blivit oerhört duktiga på att återanvända skrot och om det bara vore för tillväxten i ”gamla världen” skulle knappast nya gruvor behövas. Jag kan dock inte se att även invånarna i utvecklingsländer skulle få bättre levnadsstandard och bättre hus, få möjlighet att likt oss kunna resa. Om inga nya gruvor öppnas skulle således vi kraftigt behöva avrusta vår välfärd för att de i den ”nya världen” skulle få det bättre. Tror inte vi är beredda till det. Nya gruvor är således nödvändiga i solidaritet till invånare i ”nya världen”. Sen är det självklart viktigt att brytningen sker på ett hållbart sätt!”

Jag håller ju inte riktigt med – visst måste vi ändra vårt sätt att leva och det är det som gör det så intressant, tycker jag.
Steg 3 skriver :
”Vi är fastlåsta i en samhällsmodell som kräver ständig tillväxt för att fungera. Allt mer tyder på att det kan vara en miljömässigt ohållbar modell på sikt. Men trots alla varningssignaler lyser denna fråga med sin frånvaro inom politiken och samhällsdebatten.
Vi skulle kunna påbörja diskussionen nu och hitta lösningar i god tid. Men istället låtsas de flesta som att problemet inte finns. Vi anser att det är hög tid att på ett öppet och ödmjukt sätt se över vår inställning till produktion, konsumtion, arbete och tillväxt. Låt oss släppa loss kreativiteten i samhället och hitta en långsiktigt hållbar väg.

Det är dags att fundera på hur Steg 3 skulle kunna se ut.”

Jag tycker vi behöver ställa oss frågan – vad är välfärd, vad är tillväxt? Är det att vi ska kunna köpa så mycket nya grejer som möjligt under så kort tid som möjligt? När jag var till sjöss och kom till USA så såg jag att innegrejen just då var en liten manick som skalade äpplen åt en.
Är det verkligen något som var man behöver för att vara lycklig. Är det av vikt att varje hem har en sådan? Nja, jag tycker ju inte det.
Sedan kanske det är så att vi människor är av sådan typ att vi inte klarar av att vara solidariska och då är det ju kört!

För mig är tillväxt något negativt så länge som den hela tiden ska styras av krassa vinstintressen och att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Jag är inte bättre än någon annan, jag köper prylar som jag egentligen inte behöver – och jag gör det, ibland, bara för att jag kan, men samtidigt vet jag att jag skulle klara mig alldeles utmärkt utan äppelskalare och att min välfärd INTE skulle bli mindre för att jag skulle avstå samma äppelskalare.

MEN jag vill betona att ovanstående inte är enda anledningen till att jag är emot gruvan som debatten började med. Jag blir orolig för framtiden, vad innebär det om 25 år när just denna, rätt harmlösa, malm är slut – vilket riksintresse är det då som styr? Malmen eller nationalparkerna? Vi har ju sett hur det gick med vattenkraften där man glatt plockade ut en bit av Stora Sjöfallets nationalpark för att riksintresset för vattenkraften var större än skyddet för nationalparken. Om man börjar gräva ett hål, hur lätt är det inte att fortsätta med ett till som denna gång kanske innehåller uran?
Många säger att ”vi måste titta på hur bra det går i Kiruna och Gällivare” – Gör det, undrar jag – de är avfolkningskommuner de med och då gör jag den tolkningen att det är något annat som behövs.

Jag vill att vi, denna gång, tänker efter före!