Anna Hövenmark

Läser och lyssnar med förtjusning på den debatt om gruvans vara eller inte vara som kommit igång.
Idag i fikarummet fortsatte den och det tilltalar mig att vi resonerar men en sak som jag upptäckte är att många verkar tro att kommunen har någonting att säga till om vad gäller den eventuella gruvan.
Så är inte fallet. Om det skulle vara en urangruva som var tänkt så har fullmäktige en vetorätt – alltså rätt att säga ja eller nej, men det gäller enbart uran eller andra kärntekniska ämnen!

Järnmalmsgruva styrs helt av minerallagen och miljöbalken och där får vi alltså tycka vad vi vill utan att någon bryr sig – så till er som tror att min, eller någon annans åsikt, har någon som helst betydelse – tänk om, för det har den inte.
Den myndighet som handlägger gruverier är Bergstaten och på deras hemsida kan man läsa om detta och hur regelverken ser ut.

Så vi kan tycka vad vi vill – vi har ingen talan!

MEN jag kan ändå hålla med den tjej på facebook som skriver:
”En folkomröstning i kommunen! Även om den inte skulle ha någon makt. (Vilken fantastisk lag i ett ”demokratiskt” land!) Sen får man hoppas att i alla fall kommun och stat ändå väljer att ta hänsyn till det. Och oberoende om det blir ja el…ler nej så har i alla fall alla haft möjlighet att påverka. Man kan ju använda vinstintresset som motivering till allt. Avverkningen till exempel, den är otroligt omdebatterad, och då växer ändå träden tillbaka efter en lång tid! Och det är ju inte bara hålet i backen, spillhantering, transportering och arbetarbostäder då? Kontor och maskinlager? Vad har en hel industri för inverkan på miljön? Det är inte bara just den markbiten som påverkas.”