Vad är vi rädda för?
Såg en länk på facebook som gick till en blogg som hade hittat ett utdrag av ett utdrag från en bok som Gunnar Heckscher skrev 1934 där han beskrev sin och troligen moderaternas dåvarande inställning till judar. Intressant tycker jag, särskilt eftersom man ibland kan få för sig att de blå är fullständigt historielösa, men det beror nog egentligen på att deras arkiv, vad jag vet, inte är öppna som t.ex. våra och sossarnas är.
Jag tycker det är intressant att fundera över vilka typer av folk/människor som anser sig som ”herrefolk”, en sak är klar – de är alltid fler än de som de förtrycker – möjligen med skillnad av Sydafrika där en minoritet höll ett ordentligt grepp över en majoritet.
De är ofta mer välbärgade, har en högre välfärd. De kan också vara avundsjuka på en annans välstånd som orsakar problemet men hur som helst så tror de sig alltid veta vad som ”är bäst” och de är synnerligen obehagliga.
Det är en obehaglig mekanism som oroar mig därför att det visar på hur obehagliga vi människor ofta är. Hur vi ger oss på de svagare för att stärka vår egen ställning.
Var och en av oss är i grunden goda personer, det vill jag verkligen tro, men i flock verkar vi bli galna.
Tänk er att Luleåborna plötsligt får för sig att alla Jokkmokksbor, som bara är drygt 5000 stycken, är mindre värda än de som kommer från Luleå. Tänk er att vi från vår kommun inte skulle ha samma möjlighet att läsa på LTU då Luleå bestämt att alla platser först ska gå till Luleåbor – sedan till Piteåbor, sedan till Kalixbor osv.
Vi Jokkmokkare blir inte insläppta på Clas Ohlsson eller IKEA i Haparanda eftersom alla vet att vi stjäl som korpar…Vi får heller ingenstans att bo, om vi mot förmodan skulle fått en plats på LTU, eftersom vi anses inte kunna hålla rent omkring oss och alla vet att vi lever om hemskt..
Eller tänk er att Västerbottningarna plötsligt får för sig att Norrbottningar är absolut inget bra folk, vi får inte tillgång till regionsjukhuset eller Umeå universitet och så småningom trycker västerbottningarna upp oss så vi får ett reservat mellan Kiruna och Riksgränsen att bo på.
Vad är det för allmän panik som utbryter och får oss att uppföra oss som rena svin och vad blir vi rädd för?
Läser i tidningen idag om att Sverige nu får kritik för utvisning av romer, vi har en hel del att skämmas för när det gäller den samiska befolkningen och det fanns en baltutlämning som vi helst vill glömma o.s.v, o.s.v
Vi svenskar vill gärna tro att vi är så rejäla och bra men jag minns under min sjötid hur en av mina telegrafistkollegor som seglade på en utflaggad båt med mycket få svenskar ombord berättade hur han blev rejält omskakad av att svensk tull uppförde sig exakt likadant som andra länders tull – så länge som de trodde att båten var helt utomnordisk så var de både smått ohederliga och mutbara. Så fort de förstod att det fanns svenskar ombord förändrades deras beteende till vad vi var van vid och cigarettlimporna och spriten lämnades kvar ombord…med det vill jag ha sagt att det vi ser i omvärlden mycket väl kan hända här.
Kommentar från Pelle
Tid: juni 28, 2011, 21:17
Män är väl också en minoritet som förtrycker majoriteten? Fast möjligen kan man säga att patriarkatet genomsyrar många fler människor än de med könet män…
Angående Baltutlämningen tror jag inte sista historieskrivningen är gjord i fallet. Att lämna ut 160 (förmodade lägervakter) av 30000 baltiska flyktingar kan ha varit berättigat.