Anna Hövenmark

Denna sommar kommer att gå till historien som den sommaren då jag konstant frös!

Jag fryser på bussen till och från jobbet och jag fryser på jobbet.

Jag kan inte begripa varför det måste blåsa så förbaskat på bussen och när man frågar den som för tillfället kör så får man till svar – termostaten står ju på 20 grader, han muttrar också om att jag ska stänga fläktarna i taket – men det är redan gjort av mig och mina medresenärer.
Jaha, det hjälper ju inte mig som sitter i ett jäkla drag och det märkliga är att vi åker med tre olika sorters bussar och det är samma i alla tre.

Så vi sitter där – kalla om näsan i en och en halv timme enkel väg. Jag brukar normalt inte ha sockar på mig i juli månad men det har jag nu och en stor varm fleece kofta för att överhuvudtaget överleva resan.

När jag så kliver av bussen hemma i Jokkmokk är det som när man kliver av flyget vid en utlandsresa, det är en varm vägg man kliver ut i.

När jag kommer hem till byn tar jag av mig mina sockar och ställer mig på gräsmattan för att åtminstone få någon sommarkänsla.

Jag har allvarligt funderat på att börja köra bil men drar mig för det, 20 mil varje dag känns lite trist att köra när det går bussar som passar alldeles utmärkt i tid.

På jobbet är det lika förbaskat kallt, utom möjligen på eftermiddagen då solen värmer upp rummet, men eftersom det inte varit så mycket av den varan fryser jag även där. Där sitter vi tappra som jobbar iklädda koftor för att klara dagen och en av arbetskamraterna har t.o.m. haft igång en värmefläkt…