Anna Hövenmark

Min lillasyster hittade för ett tag sedan ett brev från vår mormor till vår mamma och med fanns även en kopia på svaret som mamma skrev och jag blir alldeles fascinerad av detta. Mest egentligen av min mammas kloka svar – trots att hon, då, inte visste om den tumör som hade drabbat mormor och som gjorde henne lätt ”knäpp” på slutet.

Jag vet inte riktigt när våra föräldrar flyttade till Jokkmokk, men jag och lillasyster är födda här – på Jokkmokks BB – jag föddes 1956.
Då, på 50-talet var det inte alldeles vanligt med utbildade kvinnor som arbetade heltid, så även om jag vet att mor Gun var en stark person tror jag hon ibland hade det tufft i lilla Jokkmokk som en av dessa få kvinnor.
Hon berättade ett par hårresande historier om hur hon – och även min far – blev behandlad. Bl.a. fick pappa veta att det inte var lämpligt att han tog ut soporna – ”kunde ju sätta idéer i huvudet på de andra kvinnorna i byn och göra att andra gubbar blev tvungen att göra detsamma…”
En sak som var oerhört viktig för vår mamma var att vi döttrar skulle klara oss själv – inte vara ekonomiskt beroende av någon – och så blev det.
Jag minns att hon var mycket upprörd när hon blev presenterad som Fru Apotekare Nils Hövenmark – trots att hon var farmaceut helt på eget bevåg..

En hel del människor har undrat över hur jag kunde bli vänsterpartist med en sådan borgerlig uppväxt, men jag hävdar att det är just därför – inte för att vara opportun utan därför att jag minns mitt barndomshem som väldigt öppet – det ramlade igenom en massa olika människor och det diskuterades mycket och ofta. Orättvisor var inte populärt och även om mina föräldrar hade sina fel och brister som alla andra föräldrar så upplevde jag att vi uppfostrades till människor med ett solidariskt synsätt.
Men visst, vi hade en privilegierad uppväxt, det saknades inte mycket och det kan jag bara vara tacksam för.

När vi var nere hos vår älskade moster och firade hennes 90-årsdag så var det en man som höll tal och han berättade anledningen till att han hade röda byxor – han hade fått veta att ”Jokkmokkslinjen skulle komma och de är ju lite radikala” – ofantligt gulligt eftersom jag vet – till 100% – att min moster inte menade detta som kritik utan mer som en praktisk upplysning!

Vadan denna minneskavalkad över mamma? Igår kväll firade vi min storasysters 60-år dag. Hon och hennes make bjöd på ett jätteskojigt kalas i deras trädgård och systerdotter J höll ett mycket fint tal till sin mamma så det föll sig nog naturligt att jag började tänka på vår mamma…