Anna Hövenmark

Handlingens optimism är bättre än tankens pessimism

Hoppa till: Innehåll | Sidokolumn | Sidfot

Datasamhället – bra för demokratin?

7 september, 2011 (15:48) | Lite av Varje, Politik | Av: anna

Under EU-konferensen fick jag höra talas om en man, Zygmunt Bauman, som är författare till ett stort antal sociologisk-filosofiska böcker. Troligen en stor brist i min utbildning men man får vara glad över att man fortfarande har en massa att lära sig.

Nå, denne Bauman blev intervjuad i DN i augusti och det han sa om internet var onekligen intressant i dessa dagar av diskussioner om kontroll av tidningarnas kommentatorsfält o.s.v.

Han säger bl.a. att ”Livet online har den fantastiska fördelen att det inte föder några förpliktelser. Därför tilltalar det unga människor, som är rädda för att ta på sig ansvar. För man vet inte vilka chanser som uppstår nästa år och då vill man inte vara bunden. Man kan under en dag utan ansträngning gå ihop med 500 likasinnade och på kvällen befria sig från dem genom en knapptryckning.”

Jag tillhör de människor som verkligen gillar möjligheten av internet, jag är helförtjust i facebook, twitter och de möjligheter som tekniken medför. Tekniken gör det lättare att bo på landsbygden, allt är nåbart och allt är tillgängligt utan att man för den skulle behöver bo mitt i Stockholm.
MEN det ligger en hel del i vad Bauman säger – det är otroligt lätt att kasta ur sig åsikter utan att för den skull behöva ta ansvar för dem, man kan sitta vid sin dator och tycka vad man vill men sedan kan man bara koppla bort sig o göra nåt annat.
Facebook har den fördelen, tycker jag, att där förs inte debatterna anonymt – där står man med namn och allt och det gillar jag, det känns bättre än de anonyma kommentarer som ibland dyker upp här på min blogg.

Däremot är jag inte helt övertygad om att ”alla” kommer till tals tack vare internet just på grund av det Bauman pratar om. Det är ett fåtal personer som är så modiga att de debatterar öppet på t.ex. facebook, klart fler vill ägna sig åt att klaga över att de inte får komma till tals men om de får möjlighet att tala – och bli hörda – under sitt eget namn så tystnar de oftast. Sorgligt och trist eftersom jag verkligen tycker att den möjlighet som finns idag att ha intressanta debatter och diskussioner utan att sitta i samma rum är helt fantastisk.

Skriv en kommentar