Anna Hövenmark

Gårdagskvällen tillbringade jag tillsammans med mina fantastiska systrar och deras familjer samt goda vänner till lillasyster.
Nästan alla i vår familj var här, det är bara en som saknades och det är jättetrist men så är ju livet – alla kan inte samtidigt.
Anledningen till denna sammandrabbning var att lillasyster fyllt 50 och det måste ju firas.

Vår familj är en variant av familj som finns i världen. Det betyder inte att det, per automatik, är den perfekta varianten utan det finns alla möjliga konstellationer och det är ju det som gör livet så intressant.
Jag kan bli så otroligt trött på de som pratar om ”kärnfamiljen” eftersom jag ibland inte förstår vad de menar.
Jag förstår orden, men jag förstår inte slutledningen av dem – som min syster brukar säger.

Vem bestämmer hur denna ”kärnfamilj” ska se ut? Måste den se ut på ett speciellt sätt för att ”någon” har bestämt det för mycket länge sedan?
Jag tycker inte det.
Anledningen till att jag börjat skriva om detta är faktiskt TV-programmet ”Barn till varje pris”. Jag tillhör dem som är ofrivilligt barnlös och jag känner starkt att vår barnlöshet ibland upplevs som obehaglig av människor runt omkring mig. Man vet inte hur man ska förhålla sig till det faktum att min man och jag inte kan bilda den så omhuldade ”kärnfamiljen”.
Människor runt omkring vill gärna ha någon form av förklaringsmodell, att vi har taxar ska alltså bero på att vi inte har barn….vilket jag inte riktigt tror på eftersom jag känner massor av taxägare som även har barn.
Vi får också ofta höra att ”det är tur ni har taxarna nu när ni nu inte har barn”, vi ska alltså uppleva det som någon form av tröst.
Jag kan inte anse att det är en rättighet att få barn, det har genom alla tider funnits människor som inte har kunnat få barn och för mig så är det bara så. Jag kan inte, som en i TV-programmet sa, hävda att själva barnlösheten är en sjukdom men däremot, som i mitt fall, var det en sjukdom som sedan orsakade min oförmåga att föda barn men det gör inte att jag anser att jag skulle ha rätt till att få barn.
Det är nog därför jag blir så upprörd när jag hör personer säga att : de skaffar barn. Hur skaffar man barn? Köper man dem på ICA/Konsum? För mig låter det som om man då vill ha barn just för att göra en variant på kärnfamiljen, och alltså inte kanske just för barnets/barnens skull.

Min sorg över att inte kunna få barn har varit mycket stor men med tiden lär man sig leva med den och min slutsats blir att maken och jag lever ett gott liv utan barn.
Jag ser fram emot fortsättningen av TV-programmet, vars andra program sänds i TV1 på måndag kväll klockan 20.00.
Jag lär återkomma i ämnet…