Mycket glad och lite stolt!
Hör på radion idag att den ideella föreningen Laponiatjuottjudus och den så kallade Laponiprocessen får ett miljöpris, WWF:s naturvårdpris, även kallat Jihdepriset. Kuriren skriver om det HÄR och ni kan läsa ännu mer om världsarvet HÄR!
Eftersom jag var med i Laponiadelegationen fick jag också se och följa arbetet på nära håll och det var ett gediget arbete som genomfördes, inte så mycket av oss politiker, Landshövdingen eller generaldirektören i Naturvårdsverket, som av de berörda samebyarna, kommunala tjänstemän och tjänstemän på Länsstyrelsen och Naturvårdsverket. De gjorde ett fantastiskt jobb och det som verkligen var unikt var att alla beslut fattades i konsensus, alltså vi pratade till dess vi kunde fatta ett gemensamt beslut. Det var inte majoriteten som bestämde utan problemen som vi stötte på ”ältades” till dess att alla förstod problemet och vi kunde enas. Det är inte alltid lätt för en tjänsteman på naturvårdsverket/länsstyrelsen/kommunerna att förstå den samiska synen på saker och ting eller för oss på kommunal nivå att hänga med i verkets tankar eller tvärtom. Eftersom uppdraget var utformat som det var så var det bara att gilla läget och prata ihop oss.
Lärorikt var det och jag tror att vi som var med kände en stor stolthet när vi lämnade ifrån oss det färdiga dokumenten till Miljödepartementet.
Senaste kommentarer