Parafras.
Jag har tillbringat två, som vanligt fantastiska, dagar på kursen Kreativt Skrivande på LTU. Idag ägnade vi oss åt parafraser.
Jag måste erkänna att jag inte hade någon vidare koll på vad en parafras är men jag fick lära mig att TV-serien ”House” faktiskt kan anses vara en parafras på ”Sherlock Holmes”. Först fick jag inte ihop det men senare såg jag sambandet, tablettmissbrukarens House har en sidekick som heter Wilson….
Vi fick i uppdrag att skriva parafras på en fiktiv karaktär och en kurskamrat skrev en oerhört intressant parafras med Jesus som jag inte ska berätta om här – då blir det stöld men det gjorde att min inställning till bibeln förändrades….
Själv skrev jag en parafras med Emil i Lönneberga i huvudrollen som blev en debattartikel om privat äldreomsorg och den blev jag rätt nöjd med så här har ni den:
”Det var bättre förr?
Emil satt på sitt rum, han var trött. Han satt framåtlutad i fåtöljen, lutade huvudet mot käppen och undrade om det trots allt ändå inte var dags att lämna denna värld.
Varför fortsätta leva dag ut och dag in? Han längtade efter att få somna in men hans kropp verkade inte vara på redo för det än.
Under tiden han satt och vilade huvudet började han tänka på den gången när han och Alfred bjöd till fest med familjens julmat. Emil bjöd in hela fattighuset eftersom den dam som kallades husföreståndarinnan inte gav den donerade julmaten till de fattiga utan åt upp den själv.
Emil log för sig själv, det hade varit ett riktigt kalas som det talades om vida omkring och att han sedan fick tillbringa hela julhelgen i snickarboden gjorde honom ingenting – det var det värt.
Emil tänkte på det han läst i tidningen samma dag. Att privata ålderdomshem numera lämnar döende personer vid TV´n istället för att ta in personal som sitter med vid livets slutskede, att varje vårdinrättning har en budget som uppmuntrar sparbeting som inte är riktigt kloka – som att väga blöjorna för att kontrollera om de verkligen var väl använda. Det sista trodde han inte riktigt på, det fanns säkert någon annan anledning till att väga blöjorna och han hade aldrig hört talas om att någon gamling fick sätta på sig den använda blöjan igen.
Emil hade varit kommunalråd i kommunen och det hade varit en av hans viktigaste mål – att få bort det gamla fattighuset och inrätta något mer värdigt. I det gamla fattighuset kunde finnas både barn och gamla och en del av dem auktionerades ut till just dem som ville betala minst – precis som man gör nu när man säljer ut vårdinrättningar. Skillnaden är väl bara att idag betalar man samma summa av skattemedel till den som säger att man kan sänka kostnaderna mest, det gjorde man inte förr då man betalade det som den vinnande budgivaren begärde.
Själv var Emil nöjd med sitt kommunala boende, han tyckte han fick den hjälp han behövde och han kände sig hemma. Visst finns det saker som kan göras bättre – det finns det alltid, men att ge bort människors gemensamma medel som vinst till riskkapitalbolag, det löser inte problemen. Det gör bara att kontrollapparaten måste vara så mycket större och mer komplicerad är tidigare.
Emil lutade sig tillbaka i fåtöljen, tittade upp mot hyllorna ovanför fönstret där han hade en del av alla de gubbar som han hade täljt under sina stunder i snickarboden, han tyckte inte att det hade varit bättre förr men med sorg i hjärtat konstaterade han att nästa generation som skulle bo i hans rum – de skulle kunna säga det – att det hade varit bättre förr!”
Senaste kommentarer