Anna Hövenmark

För några inlägg sedan så skrev jag om feminism. Jag skrev om hur jag själv har upplevt det och berättade om en av mina partikamrater – en ung tjej som inte alltid har så lätt att få gehör i en grupp av män.
Reaktionerna blev starka men det som intresserar mig är att det är exakt samma reaktioner som vid tidigare inlägg som handlar om kvinnligt och manligt, en av reaktionerna verkar dessutom vara maskinellt producerat eftersom det kom i precis samma form som det gjort tidigare – samma språk, samma ord och samma meningar.
Det som gjorde mig lite full i skratt är att ett av inläggen kom från en ”avhoppad feminist”. Intressant ordval tycker jag – vad har personen hoppat av ifrån? Sina åsikter? Något parti – då finns bara två att välja mellan, mitt eget och Fi. Eller menar personen att feminism är någon mystisk sekt som man lämnar i skydd av mörkret?

Jag skriver personen, trots att personen hade ett förnamn som såg ut att tillhöra en kvinna, men jag är alltid osäker på det eftersom dessa personer till 99% väljer att vara anonyma. En – endast en – person har lämnat ett helt namn och en hotmailadress – men det behöver ju inte betyda att det är den personen, en hotmailadress hittar man ju på själv så att Bo skulle heta Bo har jag ju inga belägg för.

Nu är ju detta min blogg – det är mina åsikter jag saluför och jag begriper faktiskt inte varför dessa upprörda personer alls ids läsa den. Jag känner dem inte (tror jag i alla fall), har ingen som helst relation till dem och bevisligen tycker vi helt olika.
Personligen har jag inget intresse av att läsa en blogg som levererar antifeministiska åsikter och jag skulle absolut inte iddas skriva en kommentar eftersom jag vet att det är fullständigt osannolikt att jag skulle få dem att ändra sig.
Nå, de får naturligtvis läsa min blogg och de får även skriva kommentarer men en del av dem släpper jag inte igenom därför att jag tycker de är helknasiga och den åsikt de framför vill jag inte upplåta min blogg till.