Anna Hövenmark

I veckan fick jag vara med på högstadiet och prata om miljöfrågor i ett projekt som heter Futurize och som är ett skolprojekt som handlar om energi- och klimatfrågor.
Det var riktigt skojigt och jag lärde mig en hel del av dessa unga som har många tankar.

Däremot hade några av grabbarna och jag lite olika syn på frågan: Vad händer om bensin/dieselpriset stiger avsevärt?
KATASTROF – svarade de flesta killarna i klasserna 6 till 9 – då har vi inte råd att köra snöskoter…
Att man kanske skulle kunna köra skotrarna på annat än bensin fanns liksom inte i dessa grabbars sinnevärld. Jo, det var bara grabbar som resonerade så – tjejerna hade en helt annan inställning och kunde se det positiva i att ha höga priser, att man då kanske skapade andra alternativ.

När jag var i Uppsala på V:s kongress så pratade jag med någon om snöskotrar, personen frågade om vi hade någon och jag svarade nej. Personen vickade lite på huvudet, såg förstående ut och sa någonting om att det förstod hon, sånt miljöförstörande verktyg kunde man inte ha. Jag tror hon blev lite förvånad när jag sa att jag absolut inte hade något emot snöskotrarna utan att jag faktiskt var MYCKET förtjust i skoterspår:

Jag är så förtjust i dem eftersom dessa spår gör att jag kan ta mig ut i skogen trots att det är flera meter snö. Skoterspåren är alldeles utmärkt att åka skidor på eller att, som jag, promenera på och om inte de fanns skulle jag inte alls ta mig ut i skogen på samma sätt under vintertiden.

Sedan håller jag naturligtvis med om att det vore bättre om de kördes på rapsolja men dit kommer vi, det utvecklas andra bränsleformer även för detta och ju snabbare vi lär oss att köra bilar med annat än bensin, ju snabbare blir det bättre drivmedel även för skotrarna.

Eftersom jag har ett stort intresse för miljöfrågor så tror ofta människor att jag inte gillar snöskotrar, vilket jag härmed förnekar!

Jag gillar inte att köra på en själv men som sagt – jag är himla glad över att andra gör det eftersom det gör mitt skogsliv lättare – plus att när en tax rymde efter ett gäng renar ifjol kom snälla grannen till undsättning och hämtade mig och den trötta taxen så vi kom hem fort och lätt.

Som avslutning på denna betraktelse kan ni lyssna på en av mina favoriter ”Den närsynta bofinken Knut” med Eva Rydberg som jag tycker är jätteskojig, det är bara ljud – tyvärr inga bilder från själva revyn: