Anna Hövenmark

Har varit på en sparktur med taxarna och haft radion i hörlurarna för att kunna lyssna på Håkan Juholts presskonferens från Oskarshamn.
I går kväll när jag satt i bilen och hörde hur Carin Jämtin talade om för det samlade mediauppbådet så kändes det bra att det tydligt framkom att VU hade fortsatt förtroende för sin partiledare och jag tänkte att: det var väl skönt, att den samlade journalistkåren gick bet på scoopet om hans avgång.
På förmiddagen hör jag så att presskonferens är utlyst och ”alla som vet” säger att han kommer att meddela sin avgång.
Det är nu jag blir förvirrad, jag måste vara världens sämsta strateg för jag förstår faktiskt inte vad som hände!
Såhär funderar jag:
VU har inte alls något förtroende för Juholt, utan pressar karln i dagarna två för att få honom att avgå och lyckas med det men i något anfall av knepig logik så ska han få meddela detta själv dagen därpå. Tanken är kanske att det i betraktarens ögon ska se ut som om de hade ett gigantiskt förtroende men eftersom han värnar partiet så han har – efter en sömnlös natt – beslutat sig för att avgå ändå.
Men då hade han väl inte behövt lämna – om förtroendet var så stort?
Jag fattar inte, vad vann man med detta? Men som sagt – jag är värdelös på strategier…

Jag vill verkligen att Socialdemokraterna ska få tillbaka delar av sin forma glans, det är viktigt för att vi ska kunna byta regering 2014 men jag tror inte att det är Håkan Juholts fel att det ser ut som det gör. Det är något annat som måste till och det är socialdemokraterna som äger den frågan och inte media eller någon annan.
Detta kan hända vilket parti som helst och jag tror att alla partier har varit igenom samma sak, men den stora skillnaden som jag tycker jag ser nu är att media bevakar partierna på ett annat sätt idag än bara för några år sedan. Nu är det så ofantligt mycket mer intresse på personer och klart mindre på den politik som partierna ändå vill föra fram.
Sedan tror jag att rollen som partiledare är hiskeligt svår, att aldrig kunna vara privat, alltid bevakad och aldrig kunna röra sig fritt.
Jag kan t.ex. inte förstå varför Aftonbladet igår var helt säker på att vi läsare längtade efter att få se en smygtagen bild av en trött Håkan Juholt stående på sin balkong och dessutom ha den bilden på nästan en halv sida…