Anna Hövenmark

Det har skrivits en hel del om herr Statsministerns uttalande om pension vid 75 och jag har faktiskt inte hört honom så nu skriver jag på ”hörsägen”…
Dock kan jag en del om nuvarande pensionssystem som kom för ett tag sedan och jag gillar t.ex. inte att man är tvingad att sätta en del av det ihopsamlade kapitalet i aktiefonder (fast man kunde ha struntat i att välja fonder och då blev pengarna kvar hos riksgälden).
Sedan funderar jag lite över ungdomsarbetslösheten och undrar hur det hänger ihop – vi har en mycket hög ungdomsarbetslöshet i Sverige och jag kan då tycka att det vore viktigare att få in dem på arbetsmarknaden än att försöka ha kvar de som är över 65.

Men ett pensionssystem måste vara hållbart över tid och att låta de som vill arbeta längre ser jag egentligen inte som ett problem och det är fullt möjligt redan idag!

Däremot – om man har ett pensionssystem som gör det så ekonomiskt besvärligt att gå vid 62, 65 eller 70 års ålder att de som verkligen behöver eller vill gå inte kan göra det – då styr man helt klart pensionsåldern till 75.
Klarar man att konstruera ett pensionssystem som gör det möjligt för de som inte klarar att jobba längre än t.ex. 65, att ha en ekonomi i balans även efter pension då är det ok för mig.
Väljer man däremot att konstruera ett nytt pensionssystem som gör att folk är nödd och tvungen att jobba till 70-75 då är det inte ok!

Vad jag förstår så pratar herr Statsministern om att vi ska ”rita om den mentala kartan” – vad nu det kan betyda – och det gör mig ju lite orolig eftersom det troligen hänger ihop med de ekonomiska förutsättningarna för att ta ut sin pension vid valfri ålder.

Men återigen fastnar mina tankar på alla dessa unga arbetslösa – om de hade möjlighet att få börja arbeta så har de också följaktligen en större chans att tjäna ihop sin egen pension (nej, jag pratar inte om privata alternativ, utan tjäna in sin egen allmänna pension) men så länge de inte har möjlighet att jobba så ser ju även deras framtida pension rätt dyster ut.

Bilden snodd från facebook.

Idag har man rätt att arbeta fram till 67-års ålder, alltså man kan välja själv om man vill jobba så länge och arbetsgivaren kan inte säga att man inte får. Om man är överens med sin arbetsgivare kan man även jobba längre än 67 år.
Så pensionsåldern är redan höjd, även om det verkar som om inte alla vet om det eftersom jag vet att en del arbetsgivare fortfarande tar för givet att man går vid 65.
Dagens pensionssystemet gynnar dem som vill jobba till 67 eller 70 ordentligt och vill man som utarbetad kvinna inom vården sluta vid 62 så är det MYCKET ogynnsamt. Kvinnor har inte den förmånen att få hjälp via arbetsskadeförsäkringen som män har – såg jag i rapport för ett tag sedan – och då kanske de måste ta ut sin pension tidigare med ett stort inkomstbortfall som följd.

Att man inte kan ha kvar hela sin lön som pensionär begriper ju alla, men man bör åtminstone kunna leva på sin pension och till och med kunna unna sig något efter ett långt arbetsliv, tycker i alla fall jag.