I morse läste jag, i Kuriren, om (C):s 1:a namn på riksdagslistan och det var en sak som verkligen gjorde att adrenalinet sköt i höjden och det var hans svar på frågan om vad han tyckte om att USA övar bombfällning på Vidselbasen, han svarade: ”Jag tycker det är bra. Jag tror att det kan skapa jobb i Älvsbyn och Vidsel, det leder till övernattningar”.
Idag fick jag även ett samtal från en journalist som ställde samma fråga och en sak är helt klar – mitt svar var inte likadant som Franks!
Jag tycker det är förskräckligt att USA tränar bombfällning i vår kommun och jag skiter i om det skapar jobb i Älvsbyn eller Vidsel – det är hos OSS de far omkring. Det är i vår kommun de är – de startar och landar i Vidsel – resten görs i Jokkmokk och det tycker jag inte om. Jag tycker inte om att vi inte vet vad de har i sina plan, jag tycker inte om att en del politiker tycks tycka att det är en strålande idé att sälja ut vårt luftrum till utländska stater för att de ska komma hit och öva.
USA är ett rätt stort land – det måste finnas ställen de kan öva på hemma hos sig, vad skulle vi ha som de saknar? Mygg??
Sedan har vi ju den lilla detaljen att vi inte är med i Nato och att vi då upplåter vårt land till ett Natoland tycker jag är förkastligt.

Detta om detta, nu nåt annat;
Det kom ett erbjudande om att prenumerera på DN lördagar och söndagar. Eftersom jag vet att det inte fungerar här så svarade jag att jag var helt klart intresserad och efter ett tag ringer det upp en trevlig tjej som tycker att jag ska slå till. Jag förklarar att det inte är möjligt för oss att få tidningen på söndagen, då säger hon att vi då kan få även fredagens tidning för samma summa och då flyger den lede i mig – jag tackar ja, väl medveten om de svårigheter detta kommer att innebära….
Det ska bli oerhört spännande att få se om jag får tidningen i vår tidningslåda nr 60 som står efter väg 97. OM jag får det, då har det bara tagit tre veckor för dem att få till det och om det inte var för Sven H, vårt eminenta tidningsbud, då hade jag aldrig fått den annat än i posten vilket skulle ha resulterat i fredagens tidning på måndag och lör/sön på tisdag. Så håll tummarna – rapport kommer imorgon…

Jag rekommenderar verkligen ett besök på detta museum. Maken o jag var i Porsi eftersom det var Musikcafé i Jokkes anda men jag måste erkänna att jag hann inte lyssna på så mycket musik eftersom jag blev helt fast inne i museet.

Sven i en liten paus i lottdragning, presentationer o.s.v.
Ett stort tack till Sven med familj som öppnat museet igen.

När jag väl kom hem så fick jag årets första rabarber kräm som maken kokat och det med kall mjölk DET var GOTT!!

Har funderat ett tag på kommentarer på min blogg och jag har ju sagt det tidigare att jag inte gillar anonyma inlägg men jag har ändå släppt igenom en del, men nu har jag hittat en blogg som har satt upp ett litet regelverk och som jag frågat om jag fick kopiera och det gick bra så när jag får tid ska jag lägga in dem på min blogg och sedan kommer jag att arbeta efter dem.
Jag har inga problem med att man vill skriva under pseudonym men att man inte vågar stå för det man tycker så pass att man kan ha en fungerande mailadress och att jag vet vem det är som skriver kommentaren – det liknar ankskit, tycker jag.

MEN – det är ju inte kul att upptäcka att jag numera är lika ute som mina egna föräldrar var en gång…

Det är det sista som bekymrar mig mest eftersom en del verkar tro att de regler som gäller för bilkörning inte gäller för snöskoter. De verkar dessutom tro att man forfarande är en hejare till snöskoterchaufför trots att man druckit, och det som faschinerar mig är att dessa människor inte skulle komma på tanken att köra bil med promillehalt i blodet men snöskoter verkar man tycka är ok.
Jag har förstått att en del som äger båtar resonerar på samma sätt och jag undrar varför.

I vår kommun så händer alltid snöskoterolyckor – de flesta med alkohol inblandat.
Ser i tidningen att polisen tagit en och annan skoterfyllerist och jag är glad över att de försöker men jag vet ju vilket stort område det är frågan om och att det nästan är omöjligt att täcka hela. Så trots att det än inte hänt någon allvarlig olycka så är påsklovet inte slut – men jag håller tummarna att vi i år inte behöver läsa om onödiga dödsfall eller skador….

Han skrev om döden och jag tyckte att det han skrev var mycket tänkvärt.
Just det att vi tycker döden är obehaglig gör att vi nog blir lättlurade om hur den eventuellt kommer att te sig.
Vi systrar var med när vår pappa dog, vilket faktiskt var mycket fridfullt, men det beroende på att han fick medicinsk hjälp mot sin ångest och eventuella smärta – jag tror att om han hade fått vara hemma hade det inte alls varit lika lugnt och fint som det nu var på vårdcentralen i Jokkmokk.
Vår mamma dog på ett helt annat sätt, hastigt och troligen mycket obehagligt – jag var inte med då, men det var lillasyster, som har berättat att det verkligen inte var så fridfullt som man gärna vill att det ska vara.

Men det är ju så – vi vill gärna att livet ska lunka på i sin stillsamma takt, men det gör inte det.
Människor drabbas av sjukdomar, av olyckor och av andra besvärligheter och det går inte att undvika men vi är så erbarmligt dåliga på att prata om det. Visst, jag vet att alla inte vill prata om det men jag vet också att många tycker det lättar om man kan dela med sig.
Om man möter en person och frågar hur det är och personen säger – nja, inte så bra – fick igår veta att jag har cancer. Vad gör vi då? Hm-ar vi och försöker ta oss därifrån så fort som möjligt eller sätter vi oss med personen och försöker samtala??

Jag hoppas innerligt att jag åtminstone försöker göra det sista!

Jag gillar det – när en person ser sig om kring i Jokkmokks kommun och kommer på saker hon/han vill förändra eller påverka och då tar steget för att prata med ”ansvarig person”.
En del av hennes frågor var inte politiska men jag kan i alla fall vidarebefodra till rätt tjänsteman.
Mycket hellre det än att man sitter och beklagar sig runt fikabordet eller i ”största allmänhet” tycker att allt är skit utan att faktiskt försöka göra någonting åt problemet.
Det som är intressant med dessa ”vetare” är att de inte har vänt sig med klagomålet till någon som faktiskt kan göra något åt saken och som kanske inte ens vet om problemet utan de menar att ”de borde de väl se”, eller ”det borde väl de begripa”.
Jag är kanske blåögd men jag tror alltid att människor gör sitt bästa och att de vill kunna utvecklas och utveckla sin verksamhet, om människor då inte förmedlar sina upplevelser och kunskaper då vet heller inte de som arbetar i verksamheterna vad som behöver förändras.

Detta är viktigt eftersom ”vetarna” förmedlar en bild som oftast inte är speciellt positiv och hur ska vi då kunna lyfta kommunen som en plats att bo och leva i om vi inte kan hjälpas åt att förändra det som inte är bra?

Är det såhär vi är:

Sitter just nu på Frankfurts flygplats och det är den tristaste hitills. Det är inte mycket man kan göra än att läsa eller sitta o jobba och tekniken gör det ju faktiskt möjligt att kolla mail, svara på dem, blogga o.s.v. och DET gillar jag. Det gör att jag ändå tycker att något vettigt görs dessa timmar.

Vi blev insnöade på Arlanda och kom iväg 1,5 timmar senare än planerat – missade anslutningsflyget klockan 12.30 och nu ska vi åka strax efter 17. Med mig har jag landstingsfolk, andra politiker från Norrbotten och V:a Götaland, Kommunförbundet Norrbotten och vi ska till Italien för styrelsemöte i SERN, denna grupp har jag skrivit om tidigare – det är ett projekt som flera av Norrbottens kommuner är med i och jag gillar verkligen att vi ibland vänder näsan åt ett annat håll.

Kommer hem på söndag och sedan väntar kommunfullmäktige på måndag!

Fick ett brev i posten idag som kanske kan lindra mitt samvete. Det började ”Bästa kommunalråd” – vilket brukar betyda att någon endera är arg på mig eller att man vill ha något.
Det var det senare men av positiv art. Brevet kom från ”Dammsug Sverige” som består av BRIS, Childhood och SOS-barnbyar som tycker att vi ska samla in alla våra 50-öringar och lämna dem i speciella bössor på olika ställen, butiker och Swedbank/Sparbanken. Hela grejen är upplagd som en tävling mellan kommunerna och som kommun får man då äran av att ha blivit Sveriges bästa 50-öringsinsamlare.
Jag tyckte det lät som en bra idé – så nu måste jag sanera sparbössan hemma.

Förövrigt så ska jag till Porjus idag. Vi har möte med Gällivare kommun om den gemensamma fördjupade översiktsplanen gällande våra gränsområden och vindkraft som ska göras under detta år.

Glömde förresten berätta att på måndag kväll, när jag återvänt från Luleå, for jag in till centralorten där ljusets återkomst firades och det var så bedövande vackert i parken och det kändes verkligen att nu vänder det och vi går mot ljusare tider. Visserligen tycker Jokkmokksbon inte att det vänder förrän efter marknaden men faktum är att nu HAR det vänt även om vi kanske inte riktigt märker det förrän framemot slutet av januari, början av februari.

Snöat har det gjort ordentligt – det syns inte minst på vår lyktstolpe:

Julaftonen firades tillsammans med systrar, svågrar och syskonbarn. MYCKET sympatiskt, god mat och glada skratt. Det är inte klokt vilka fantastiska systrar jag har!