På kvällen när vi kom hem så plockade vi upp den första färskpotatisen, åt den tillsammans med salt smör och sill av olika slag – GUDAGOTT!!
Det finns nästan ingenting som slår smaken av alldeles färsk potatis med smör!

Jag rekommenderar verkligen ett besök på detta museum. Maken o jag var i Porsi eftersom det var Musikcafé i Jokkes anda men jag måste erkänna att jag hann inte lyssna på så mycket musik eftersom jag blev helt fast inne i museet.

Sven i en liten paus i lottdragning, presentationer o.s.v.
Ett stort tack till Sven med familj som öppnat museet igen.

Själva släppet av vatten gick av stapeln klockan 12.15 – det var även ett släpp klockan 16 – och jag blir melankolisk när man ser, hör och känner vattnet fara förbi i den älvfåra som det har färdats i under så många år…

Sedan stängs luckorna och det blir alldeles tyst och stilla igen:

Igår hade vi en träff angående att öppna upp vårt fibernät till andra användare. Ett bra möte och mycket lärorikt för sådana som mig, som iofs är rätt datorvan men som har noll koll på hur denna blogg – rent fysiskt – tar sig från mig till er…

Nu till något helt annat:

Läste på min partikamrat Alis twitter om att ett parti på högerkanten inte ville att man skulle försöka öka valdeltagandet i Sundbyberg utan t.o.m. överklagat ett beslut om detta och på densammes blogg finns en länk till en utmärkt inlägg i denna debatt som jag rekommenderar. Det verkar inte klokt!

Vidare till något annat helt annat:

Såg på Nordnytt igår att en filmpremiär skulle gå av stapeln i Vuollerim och det är ju jättekul men för andra gången detta år fick jag klart för mig att jag börjar bli till åren. Jag berättade i maj om när jag åt lunch med niorna efter deras avslutande remissarbete för kommunstyrelsen och att jag inte förstod vad de sa – nu var det likadant igen eftersom filmen som skulle ha premiär tydligen ingick i en serie filmer som jag överhuvudtaget inte hört talas om. Detta är skrämmande – jag vill ju ha koll på omvärlden och nu har jag borta stora delar! Hur ska man göra nu – gilla läget eller börja försöka backa i ålder? Tror nog att det bara är att gilla läget men lite trist är det….

All denna nya verksamhet och en helt ny nämnd gör naturligtvis att resonemangen blir längre och frågorna blir större och mer komplicerade men också mycket intressanta.

Ikväll hade vi också information för de politiska partierna om Laponia och det arbetet som är gjort och nu överlämnat till regeringen. Tyvärr lite glest befolkat men vi som var där fick veta en hel del om vad det kan innebära för framtiden.

Sedan har jag varit lite provokativ på facebook och twitter när jag ställde frågan om inte valrörelsen bara är en annan variant på prostitution och den frågan ställde jag eftersom jag tycker att det resoneras alldeles för lite om ideologier och alldeles för mycket om löften som jag tvivlar på att någon kan hålla. Den som ropar högst och bäst vinner – eller den lovar mest och störst vinner??
Jag, som varande en politiker som gärna vill sitta kvar kan egentligen bara lova en sak – att göra mitt bästa! Att jag är vänsterpartist innebär ju en del saker som man liksom får på köpet – att jag inte gillar privatiseringar av kommunala kärnverksamheter är ju en självklarhet liksom att jag heller inte vill att vi ska bryta uran i vår kommun. Det är den debatten jag saknar – det som handlar om vad de olika partierna står för och inte vad partierna erbjuder för ”bästa köp”!
Nå, valrörelsen närmar sig med stormsteg och spännande ska det bli – vad jag än tycker om själva tillställningen som valrörelsen innebär.

Nå, då tar vi roligare saker – Vuollerim 6000 – som nystartar ikväll!
Det är så himla skojigt att det blir verksamhet i detta fantastiska hus eftersom det var med sorg i hjärtat som kommunen beslutade om att vi inte längre har råd att bekosta det.
Jag är dessutom extra glad över att det gäng som nu startar upp – i ett första steg – under denna sommar verkligen har ett tänk som kommer att bära långt. Läs Kurirens artikel HÄR.
Vuollerim Natur och Kultur har även en ny hemsida – klicka HÄR.
Det ska bli ett stort nöje att få vara med på invigningen ikväll klockan 19.00 – det kommer att bli hur bra som helst, för Vuollerim och för hela kommunen.

Maken och jag blev fast på Heathrow, tillsammans med ett par goda vänner, för några år sedan. British Airways ville inte ha något med oss att göra, flygplatsen stängde och alla passagerare blev utkastade och vi visste inte vad vi skulle ta oss till.
Det gick inte att boka om biljetterna, allt vårt bagage var försvunnet och det enda vi hade i kontanter var 10 pund som vi använde till att ringa till min syster hemma i Jokkmokk.
Hon ringde SN-resor, som glatt åkte ner på kontoret (det var en söndag), bokade om biljetter och såg till att vi kom hem. Vi fick bokningsnummer och all info vi behövde per telefon och efter mycken möda och stort besvär kom vi oss hem. Det hade inte lyckats utan denna resebyrå. Ok, någon gång hade vi säkert kommit hem, men vi hade garanterat fått vänta länge….
(Vi fick inte ha med oss mobiltelefonerna i planet – de fanns alltså i det försvunna bagaget..)

Andra gånger har de letat reda på borttappade flygtaxibilar, vilket har skett ett par gånger och otaliga är de gånger då de fått trolla med knäna för att få mig dit jag har tänkt mig.

Idag var det åter dags. Pilotstrejk. Jag på väg mot Stockholm för en träff med Vattenfall. Tid att passa och inga plan i luften – mitt bokade plan inställt och ändå sitter jag just nu i luften och kommer att hinna till mitt möte med råge.
Det som gör att jag öser detta beröm över dem, förutom allt jobb med oss resenärer, är att de ALDRIG är griniga. Jag vet att jag kan bli småsur när jag blir riktigt stressad men de verkar ha någon form av filter som gör att deras irritation (för de MÅSTE bli irriterade ibland) aldrig märks + att de, om det bara är möjligt, löser problemen!

Lite trist dock med regnigt väder men, men…vi satt ju inomhus.

Jag hade förmånen att, igår, få vara med när Daniel Fogelqvist prästvigdes och jag förstår om ni undrar vem i hella friden det är, men om jag säger att han tidigare hette Nilsson och han finns uppe i högra hörnet på den bild som finns i tidigare inlägg så kanske ni känner igen honom.
Det var skoj att få vara med om detta evenemang och jag tyckte det var mycket vackert. Det måste ha varit en speciell känsla att stå där framme under handpåläggning och bli vigd till ämbetet.
Sedan blev det festmiddag i Jokkmokk och det var också väldans trevligt.
Så, tack för att jag fick vara med!

Killarna som slitit med denna festival har verkligen gjort ett mycket bra jobb och även om jag kanske är för gammal för att begripa storheten så kan jag ändå förstå glädjen av att delta i ett sånt här evenemang.