Jag har viltspårat med dessa taxar och vet hur de uppför sig, det finns nästan inget hinder stort nog att hindra dem – de är helt koncentrerade på spårningen. Jag vet också hur de ser ut när de dragit iväg efter ett rådjur – de blir okontaktbara och fullständigt fokuserade.
Att de då skulle stoppas av en bäck eller annat är inte troligt – hoppar rådjuret över följer taxen efter och det är ordentliga vattenflöden nu.

Så jag tror att han drunknat.

Vän av ordning säger naturligtvis att vi får skylla oss själv som har dem lösa på gården, nu när det kryllar av rådjur överallt, och det är ju sant.
Men det gör inte sorgen mindre.

Curry har levt med oss i 10 år och som alla taxägare vet så är dessa hundar stora personligheter och har ett stort ego. De är svåra att lydnadsträna eftersom det är sällan man får en tax att göra något som den inte är på humör för.

”Kommer kallad fast ej strax – ty född till slav är ingen tax”

”En tax är en hund som har någon i koppel”

Så är det!

Fick mig till livs ett nytt talesätt igår på Facebook: ”köp en tax, lär känna din hembygd”

Alla tre stämmer och det är nog det som gör taxen till en sån fantastisk hund för även om man kan tro att det bara är jobbigt av min ovanstående beskrivning så är taxen en helt fantastisk kompis!

Det finns massor med historier om hundar, och taxar, som kommit tillbaka efter många dygn, jag vet inte varför men det känns inte hoppfullt denna gång.
Kan kanske bero på hans ålder och att han inte var i bästa form, efter en vinter då han inte fick nog med motion.

Jag hoppas bara att han inte ligger och plågas någonstans, ovissheten är tung att bära.

Däremot blev jag inte imponerad av bolaget som tvärnekar till att de har ett undersökningstillstånd för uran, eller rättare sagt att deras moderbolag Beuwolf Mining, har ett sådant undersökningstillstånd i Jokkmokk.
jag sa att jag sett det i NSD:

Bolaget säger att NSD går inte att lita på, varpå en snabbtänkt ung man i publiken kollar på bolagets hemsida och se – där står det, under fliken ”Projekts”: Uranium- Manakjaure Located approx 85km northwest of Jokkmokk It covers a lightly forested area of 5.5 square km.. På samma sida ser man att de också har ett undersökningstillstånd för uran i Arjeplog.

Nå, min fundering är fortfarande att bolaget naturligtvis finns till för att hitta mer malm, fler fyndigheter att provbryta och för mig finns då bara frågan: Vad händer sedan??

I bilden ovan finns inte alla tillstånd i Jokkmokk med men det är framförallt två som oroar mig och det är ett bolag som heter All Star minerals som letar torium och Beuwolf som letar uran. För även om vi har möjlighet att påverka just när det gäller uran och torium så äger vi ändå inte hela beslutet – det gör regeringen!

Jag har tidigare skrivit om ”Steg 3″ och en mycket klok sak som de säger är:

”Vi behöver en ekonomi som skapar utveckling men inte tär på miljön. En ekonomi med en rättvis social fördelning. En ekonomi som låter människor utvecklas, men i samklang med naturen och utan att slösa mer än nödvändigt på våra gemensamma tillgångar.”

Så är det!

Den bilden tycker jag ändå visar vart någonstans som vattenkraften produceras och en sak är helt klar, den produceras inte i Stockholm.
Jag kan heller inte hitta något kärnkraftverk där, inte heller några andra större producenter av energi.
Därför tycker jag det är märkligt när jag sedan läser att energisektorns andel av BRP är högre i Stockholm än i Norrbotten – eller för den delen Oskarshamn..

Hur kan det komma sig månne?
Jag kan dessutom bli lätt upprörd när man pratar med – i mitt fall – Vattenfalls kundtjänst och hamnar hos någon i söder som faktiskt, på fullt allvar, verkar tro att elen produceras där! Jo, det har hänt mig. Pojken ifråga blev väldigt förvånad när jag talade om att den största delen av vattenkraften producerades på min bakgård. Det hade han ingen aaaaaning om…

Min känsla av att bo i en koloni bli bara större och större!

Å inte blir den känslan mindre av att samhällsservicen minskar i rasande takt – snarare får jag en känsla av att ”någon” faktiskt inte vill att vi ska bo här. Nu senaste utspelet om att Apoteken inte är lönsamma och alltså ska det bli fjärrapotek på flera ställen. Vet inte hur allvarligt det är men nog illa vilket som.

Å då blir min fråga – vart tar pengarna vägen? De pengar som bilden ovan bevisar produceras här uppe – räcker det verkligen inte till ett litet apotek, en kontakt på Försäkringskassan eller annat som är bra att få hjälp med ibland.

Jag tycker det är dags att säga som det är: Sverige norr om Dalälven är, och ska tydligen förbli, en koloni som finns för att föda storstäderna!
Droppen tyckte jag ändå var när Arla, tror jag det var, på allvar menade att vi på landsbygden skulle betala mer för mjölken på grund av transportsträckorna från staden till landet.
Då skrev min favoritsosse Sven på facebook: ”Arla tycker inte det är miljömässigt försvarbart att köra ut mjölk i glesbygden. 4-5 kr per liter vill dom ha i fraktomkostnad. Konklusionen blir att ARLAs kor bor i stan eftersom det bara är miljöbelastande att köra ut mjölken.”

Det som det handlar om är välskrivna och väl fungerande energiplaner och klimatstrategier. EU har en plan! Det heter Borgmästaravtalet och Jokkmokk var den första kommunen i Norrbotten som skrev på detta avtal. Det har resulterat i att vi nu är delaktig i ett klart spännande projekt tillsammans med 12 andra deltagare. Vi ska bl.a. vara mentor åt Lettland. Det ni!

Nå, nu ska vi inte vara självgoda men i Jokkmokk har vi varit – och är – duktiga och att vi får representera de små kommunerna i perifera regioner känns riktigt stort.

Men det hjälps inte – jag blev förtjust när jag såg den karta som beskriver deltagarna.

JOKKMOKK RULES!!

Det jag reagerade mest argsint på var en kommentar från en stolt mamma som vars döttrar nu tatuerat in siffrorna 666 och mamman, enligt artikeln, säger:”De ville göra det. Och nu är det än viktigare eftersom vi räknar ner… Jag är så stolt”
Tror fasen att de ville det om de har blivit itutade att världen går under den 30 juni och att det är enbart de med siffrorna 666 intatuerade i huden som kommer att överleva.
Jag hade nog också gjort det om jag levt isolerad och enbart fått denna information.

I slutet av april såg jag ett TV-program om en annan galen sekt, en baptist kyrka någonstans i USA som leddes av familjen Phelps och de verkade också helknäpp i mina öron, och ögon.
Där tog man bl.a. avstånd från de barn som valde att leva i den ”öppna” världen, de såg dem alltså helt krasst som döda.
Hur f-n kan man göra så mot sina barn och hur överlever man som förälder när man tar sådant slutgiltigt avstånd från sina barn?

Jag blir dessutom helt olycklig av det hat som dessa människor verkar leva med. Om jag skulle gå omkring och hata så mycket som de verkar göra skulle jag bli alldeles trött.

Familjen Phelps verkar hata homosexuella mest av allt och för all del en massa annat också, men nog måste det väl ändå finnas skojigare saker att göra.

Lära känna en bög till exempel!

Nå, den onödiga prylen av klass som jag ville visa, den ser ni här:

Mitt tal handlade om allt från vinster i välfärden – som (V)i absolut inte vill ha, till att Sverige har blivit kallt om man tänker på den rasism som frodas.

En del av deltagarna:

Vänsterpartiet i Pajala delade ut ett kulturstipendium till skådespelaren Laura Rantatalo Suikki:

Markus Forsberg tog ett kort på mig ”in action”:

Det har varit en bra dag!

Ett helt suveränt 1:a majfirande i Pajala och sedan en hemfärd genom vårt vackra län, vi passerade Sörbyn på vägen hem och köpte nya fågelholkar till våra sommargäster.
Imorgon åker jag till Luleå för att fortsätta min kurs.

Livet går vidare!

Förra veckan var jag i Stockholm på SKL och där var jag bl.a och lyssnade på ett föredrag om jämställdhet.
Det var inte själva föredraget som gjorde att jag nu skriver utan det var en kvinna som gav mig en tankeställare, tyvärr vet jag inte vem hon var men det hon sa tål att funderas på.
Hon frågade någonting om varför män inte uppmuntras att arbeta i kvinnodominerade yrken.
Ja, varför görs inte det? Jag började fundera över det och har nu under den gångna veckan noterat flera gånger att vi verkligen lägger ner tid, pengar och energi på att få in kvinnorna i de manliga yrkena men inte tvärtom.
I nummer 8 av tidningen kommunalarbetaren ställs frågan:
”Kvinnor tjänar mindre än män – hur kommer man tillrätta med det?” Frågan ställs till tre personer och vårdbiträdet Carolina svarar:
- ”I mansdominerade yrken tjänar både männen och kvinnorna mer än vi som jobbar inom vården. Höj lönen för kvinnodominerande yrken”
Curt, tidigare facklig ordförande svarar:
- ”Jag tycker det är jätteviktigt att man ställer upp solidariskt tills skillnaderna är borta. Den andra vägen är att få fler tjejer att jobba i manliga yrken”

Min fråga blir: Varför det? Varför är den andra vägen att få tjejer att jobba i manliga yrken? Varför är det inte tvärtom?
Kan det vara så illa så att om man lobbar hårt för att få män att arbeta i kvinnodominerade yrken då blir lönerna i de ”mjuka” yrkena så pass mycket högre och det är man inte villig att betala?
Jag hoppas att alla nu säger att jag har fel eftersom det vore förskräckligt om det vore så.

Men det är nog så att arbete värderas – även mentalt – olika. Det är mer statushöjande att jobba i en mansdominerad bransch än i en kvinnodominerad. Vad gör vi åt det?

Viktig och bra information!

I veckan som var så var jag på SKL på lite möten men efter det så hade jag och tre vänner bestämt att vi skulle ha en trivsam helg tillsammans i Stockholm.
Vi är några tjejer som satt tillsammans i en facklig styrelse och som blev verkligt goda vänner. Vi jobbade då allihop på Försäkringskassan men nu jobbar tre av oss på andra ställen.
Vi brukar ha en träff varje år men nu när vi räknade efter så var det nog två år sedan sist. En av oss har flyttat till Stockholm, därav träffen där…
Det är så roligt med dessa tjejer eftersom vi alltid har så mycket att prata om, trots att vi inte har setts på ett tag.
Vi var ute och promenerade i Stockholm och tittade på allt som man nu kan titta på där (ja, vi hann väl inte med allt..). Vi åt god middag på en trevlig krog och skrattade mycket.

Det är verkligen helt fantastiskt att ha vänner. Att ha en grupp med människor som man delar olika intressen med och som man kan ringa till om man behöver ventilera något, eller om man bara är pratsjuk..

Dessutom är Stockholm en trevlig stad att ha trevligt i, faktiskt!
Jag är glad att jag inte behöver bo där, men visst är det en vacker huvudstad vi har?

Nu sitter jag hemma i soffan och njuter av att vara norrut igen, men nog är jag lite piggare och gladare efter min ”helg med tjejerna”.
Fast lite trist att jag (och mina kamrater) har kommit till det läget i livet att man tycker man har kalasat länge när man ligger i sin säng klockan 24.00…