Det kan då vara lite skojigt att veta att det var fler poliser på detta bröllop än vad som finns i vår kommun. (Brorsonen är polis till yrket…).
Jag läste för ett par dagar sedan att det är ofantligt dåligt med poliser under semestertiderna, två poliser i kommunerna Gällivare och Jokkmokk - då ska man betänka att Jokkmokks kommun är lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans, och Gällivare kommer inte långt efter.
Problemet för oss i Jokkmokk är att vi har inte fler poliser då semestrarna är slut.
Idag läser jag att det har varit ett stort slagsmål i Kiruna och deras polis befann sig då i, eller på väg till, Gällivare…..
Jag ser också att en av poliserna säger: “Det var olyckligt att kvällen utvecklades på så vis att vi inte kunde ha poliser på plats i Kiruna. Det kom som en stor överraskning, något sådant har aldrig hänt tidigare”
Men HALLÅ - det är väl det som är problemet, alla brott kommer väl som en överraskning? Om en misshandel inträffar i Jokkmokk så är jag helt övertygad om att för offret kommer det som en överraskning, eller om vi har haft inbrott i huset när vi kommer hem så är det naturligtvis ingenting som vi förväntat oss!
Dessutom är jag fullständigt övertygad om att busarna i våra norra kommuner har full koll på vart de få poliser som finns befinner sig innan de sätter igång med vad busar nu ägnar sig åt!

Tidigare Länspolismästaren, och även den nu tillsatte pratar mycket om förebyggande arbete och det låter vackert och är säkert viktigt MEN det finns ju folk som inte bryr sig så mycket eller som handlar på stundens ingivelse och då, anser jag, att även vi i landsbygden måste ha möjlighet att få hjälp av polisen!

Sånt är livet….

Nu är vi på väg till Stockholm för att vara med på ett bröllop till helgen. Det ska också bli synnerligen trevligt att träffa släkt och vänner igen. Sedan gillar jag att vara i Stockholm korta stunder och nu när maken är med så gillar jag det ännu bättre. Det är en fin huvudstad vi har, men jag tycker det är så skönt när jag får åka hem och det hjälps inte, det är synd om alla de som måste bo där….alltid…

Jag har aldrig sett så mycket mus skit som jag nu har dammsugit bort!

Jag hatar möss inomhus, jag verkligen hatar dem! Djupt och innerligt! Jag vill INTE bo ihop med dem!

Men då är det bra att ha taxar, de spårar upp allt som rör sig och när de är lugna så är jag det med eftersom jag då tror att det är hyfsat tomt på möss, inne i alla fall.

Hörde äntligen av min förrymda syster som nu anlänt säkert till sitt nya hem på Shetlandsöarna där de ska vara ett år framåt. Deras resa hade gått bra och huset fanns där det skulle!

Jag har absolut ingenting emot Vidsel basen MEN jag kan ibland känna en viss oro när jag hör personer som talar om hela vårt län som ett enda stort framtida provområde av både det ena och det andra.
Konstigt nog verkar både det ena och det andra alltid vara förknippade med oljud av något slag och det är just det som gör mig orolig. I stora delar av vårt län lever folk på att det är tyst och jag tänker då mest på turistnäringen. Jag hör, redan idag, ibland klagomål på buller från skotrar och helikoptrar så alltför stor utökning av ljudmattan känns inte helt ok.

Har möten idag på kontoret och det är rätt turbulent nu inför 2009 eftersom det ska dras ner på kostnader för sammanlagt 14 miljoner kronor. Det skapar alltid stor oro och det är bekymmersamt för alla inblandade.
Jag tycker verkligen illa om att behöva dra in på alla fronter. Det ger ingen som helst utveckling och även om jag naturligtvis begriper att man måste rätta mun efter matsäcken så hae jag helst sett att vi även hade råd med något utöver det absolut nödvändiga!

Är på väg hem efter att ha deltagit i första mötet med den nya partistyrelsen. Det blev ett kort möte med val av vice ordförande och VU.
Det resonerades angående FRA-lagen och en sak är klar; (V)i är inte förtjusta och debatten fortsätter naturligtvis!

Imorgon så firar Vidsel basen 50år, jag blev förvånad, jag trodde inte den var så gammal. Jag har fått en högtidlig inbjudan att delta och det ska jag göra också.

För övrigt längtar jag hem till maken och till att få vara lite ledig, och helst då även se solen…..

I Karlstad lyste solen, som sig bör, och jag såg en fin staty av Nils Ferlin:

Fast jag undrar varför de ställt honom på ett bord, som ni inte ser, eftersom han inte har framstått för mig som en person som dansade på bordet….

Igår var jag tillbaka till Luleå för att träffa 60 skånska politiker och tjänstemän som är här i Norrbotten och hälsar på. En av dem kände jag sedan tidigare eftersom hon var med i den fokusgrupp på Arbetsförmedlingen, som förre generaldirektören Bo Bylund, initierade.
Denna relation upphörde snabbt eftersom han blev avsatt rätt hastigt..

Nå, trevliga är de, skåningarna, och jag hoppas att de kommer att vara nöjd med besöket när de åker hem. Jag är dock lite fundersam över varför deras programmakare inte har anordnat någon tripp inåt landet……utan enbart håller sig på den östra sidan….

Det var särskilt två personer som gjorde intryck på mig; 1) Tomas Ries från Utrikespolitiska institutet som talade om utvecklingsdrag i Arktis. Han talade bl.a om världens intresse för Arktis som har varierat från mycket livligt till ointressant och nu återigen intressant. Det som han säger oroar mig mycket eftersom vi inte vet vart det slutar. De naturtillgångar som finns i området och som p.g.a. den globala uppvärmningen kommer att bli lättare att komma åt kommer sannolikt att skapa konflikter mellan de länder som finns “strandnära”. Det scenariot hade även näste talare; Niklas Granholm, forskare på FOI. Dessa två herrar levererade en hel del fakta men även en del funderingar inför framtiden som är värda en ordentlig genomgång. Även om själva syftet med konferensen var att förklara varför det försvar som finns här måste finnas kvar så var informationen vi fick så matnyttig att den i alla fall gav mig mycket att tänka på.
Inte så mycket i den militära delen men vad händer med vår del av världen när jakten på naturtillgångarna sätter igång på allvar? Kan vår lilla kommun vägra öppna urangruvor? Kan vi hävda att den stora del av vår kommun som består av orörd vildmark är så värdefull att det överväger den ekonomiska vinst man kan få ut av gruvbrytning?
Vi måste ställa frågan eftersom vi hela tiden ställs inför den krassa ekonomiska verkligheten som ofta gör att de visioner vi har inte går att förverkliga.